Dressyr/markarbete 30 Juni

Jag är riktigt nöjd med passet idag! Asta kändes fin, även om hon tappat en del både kondition och styrka så bar hon upp sig själv förvånasvärt bra. Det var bara lite i slutet som hon blev tung och inte orkade riktigt. Jag är också nöjd över min sits, i alla fall kändes den bra, jag tänkte hela tiden på att hålla armbågarna böjda och intill sidan och på att vara still i handen och släppa ner knäna och hålla fötterna riktade framåt hela tiden.
 
Jag började med att värma upp med skritt på kortsidorna och trav på långsidorna. Det tog ett tag innan Asta hittade en bra form att rulla på i, men när hon väl kom in den så låg hon stadigt i den hela passet igenom. När jag tyckte att jag fått henne mellan hjälperna travade jag några gånger över serien innan jag jobbade lite med skänkelvikningar. Eftersom serien stod ivägen red jag upp på medellinjen och förbi den innan jag påbörjade förflyttningen i sidled. Asta kändes inte helt med på noterna, nu i efterhand tror jag att skänkelvikningarna blev lite för tvära och långa för att hon riktigt skulle orka.
Sen jobbade jag lite i galoppen längs fyrkanten och lät henne jobba genom kroppen ordentligt i en öppen form innan jag rullade genom galoppserien några gånger innan jag tog en liten skrittpaus på ungefär tio minuter så hon fick pusta lite.
 
Dagens övning. Travbommar till vänster och galoppbommar till höger.
 
Efter pausen började jag med övningen jag planerat att rida, först med travserien. Jag började med att rida en kort skänkelvikning från kortsidan upp mot bommarna. När vi låg bra i förhållande till dem rakriktade jag, drev på lite och lättade aningens i handen så hon fick gå i en lite öppnare form över dem. Och så rullade jag på så några varv tills både skänkelvikningen och ridningen över bommarna satt innan jag bytte varv och gorde samma sak igen tills det kändes bra.
 
När jag var klar med travjobbet kändes Asta så pass trött, samt att vi fått till skänkelvikningarna så bra, att jag slutade med skänkelvikningar. Istället började jag med en stor volt på kortsidan, fortsatte på långsidan utan galoppbommar med att första halvan samla galoppen lite mer och så andra halvan ökade jag galoppen igen och red efter kortsidan över bomserien och så rullade jag på så i några varv tills allt kändes bra. Sen red jag övningen i andra varvet och då var Asta rejält trött så när jag fick till den bra en gång nöjde jag mig med det och travade av henne i en lång, låg form på stora serpentinbågar.

Dagens outfit

Schabrak: Showmaster, Benlindor: Vet ej, Sadel: Kieffer Master, Träns: Claridge House

Planer för dagens ridpass

Idag har jag tänkt att Asta ska in till stallet och så ska jag rida lite dressyr/markarbete med henne. Mest dressyr tror jag det blir, så jag kommer ta dressyrsadeln. Jag tänkte jobba mycket med rakriktning, att ha ett jämt stöd i båda tyglarna och så skänkelvikningar. En övning som jag tycker om att göra är att ha en bomserie på mitten av långsidan och så rida en skänkelvikning från mitten av kortsidan, rakrikta över bommarna och sen fortsätta rakt fram efter serien ut till kortsidan. Så jag tänkte lägga en travcavaletti på ena långsidan och så en låg studsserie på den andra långsidan. Eftersom jag är ett fan av serpentiner så kommer jag nog värma upp med sådana, med avbrott, tempoväxlingar och halter över medellinjen för att få Asta mellan hjälperna.
 
Senare idag kommer det komma upp en utverdering av ridpasset, och jag försöker få med mig Lina för att filma eller fota men hon lät tyvärr inte så sugen på den idén.
 
 

Småfix i designen

Nu har jag fixat lite med hur kommentarerna på bloggen ser ut, bland annat har jag lagt till smilies. Så nu hoppas jag på massor med kommentarer som är fyllda med glada gubbar!

En bild från vår ridtur i stan

Foto: Carin Backlund

Rea på Hööks

Just är det rea på Hööks, och jag har passat på att beställa två stycken pannband med stenar för 69 kr styck. Tyvärr var både det blö-röd-vita och det blå-vita slut i lager, speciellt det norgefärgade tycker jag är riktigt snyggt. Och jag skulle hellre ha det blå-vita än det blå-gula, men samtidigt är de så billiga så jag köpte de två som fanns i lager.
Ska man vara kräsen så har jag nu också en anledning att införskaffa ett blå-gult schabrak eftersom jag inte har något sådant. Det skulle ju vara riktigt fint med ett marinblått sammetsschabrak som har guldpasspoal.

Sugen på en ny ridhjälm

Jag är sugen på att köpa en ny ridhjälm, den jag har nu är i och för sig världens skönaste hjälm, men inte den snyggaste. Om jag skulle köpa en ny hjälm skulle jag försöka med att bara använda den då jag ska tävla och om jag ska träna eller rida och bli fotograferad. Jag vet inte riktigt vad jag skulle vilja ha för hjälm, jag är lite emot att köpa någon jättedyr eftersom man rätt vad det är ramlar av ordentligt och då är hjälmen obrukbar. Men samtidigt är ju Samshieldhjälmarna oerhört snygga - och dyra..
 
Här är några olika modeller som jag gillar, i olika prisklasser.

Morgonpasset i P3 läser Min Häst

När jag jobbar lyssnar jag numera på radio då min älskade iPhone dog förra veckan och jag kan inte ha Spotify på den gamla Sony Ericsonen jag använder nu.
 
Igår på Morgonpasset i P3 läste Emma högt ur Min Häst några gånger. Det var lite extra roligt eftersom jag när jag var mindre var ett riktigt Min Häst-freak, och utifrån det jag fick höra har tidningen inte förändrats så mycket. Det Emma läste om var från sidan Trapalanda, där man kan sända in dödsannonser för sina hästar, och det var lite roligt eftersom jag aldrig ens reflekterat över att det faktiskt är dödsannonser. Och så berättade de om ett repotage om fölet Lennart som fick förstoppning och dog.
 
Länkar till de tre ställerna där de pratar om hästar:
1 - Trapalanda: Mitt lilla föl, 2 - Repotaget: Lennart och 3 - Trapalanda: Snövit
 
feat.

Roger Yves Bost

Någon som har en oerhört omtalad ridstil är Roger Yves Bost, han rider på ett extremt speciellt sätt, och många tror jag anser att han rider konstigt, och stör hästen. Jag tror inte att han stör hästen så mycket, hästar som är känsliga och som helst ska ha en ryttare som sitter helt still kan jag tänka mig skulle störas av hans ridstil, men de hästar han rider tycker jag inte verkar ha så mycket emot det.
 
På nya blogg.se lyckas jag inte få in en film i inlägget, men en film på när Roger rider finns här!
 
Uppbenbarligen fungerar hans mist sagt udda ridstil, han rider ju i världscupen och ligger då och då långt upp i resultatlistorna. Jag tycker det är så underbart att han fortsätter att köra sitt eget race och struntar i vad många tycker om hur han rider. Tänk själv om nästan alla skulle tycka att du red skitfult, skulle du inte försöka ändra din stil till något som fler skulle uppskatta då? I vissa lägen är det bäst att lite på sig själv och sin känsla och fortsätta på den även om dett ifrågasätts av många personer. Strunta i vad alla tycker, fungerar det för dig så gör det det. Punkt.
 
Alla sätt är bra utom de dåliga!
Bildkälla

Nu är hagarna rena!

Nu har jag kommit hem från hagstädningen. Det har trots alla mygg varit en rätt trevlig kväll, och jag kan lova att skitskämten har legat tätt i luften. Vi gav oss när det bara var två hagar kvar att tömma, och det lät som om det skulle bli av att tömma dem någon gång nästa vecka. Eftersom det tog så lång tid att tömma hagarna har jag inte hunnit vara ut något till stallet, så Asta fick vila idag. Igen.
 
Det känns inte så bra att det blivigt så mycket vila för Asta nu, först tappade hon ju en sko och nu har det bara inte funnits så mycket tid som jag skulle vilja. Men nu har jag bara imorgon och två veckor till att jobba, sen är det sommarlov på riktigt!
 

Skitgöra (bokstavligt talat)

Nu ska jag snart iväg till stallet för att hjälpa till när hagarna ska tömmas. Det ska bli skönt att hagen nu blir ren och fin, och att all mask som vi tror finns där försvinner. Sen i höst ska i alla fall jag ta tag i att försöka mocka den minst en gång i veckan så det inte blir så mycket varje år, just nu är jag så less på att mocka skit i den hagen så jag skulle kunna spy.
 
Efter det hade jag och Lina tänkt hinna ut på en ridtur, och jag hoppas vi hinner det. Vi skulle ta med kameran och fota lite snabba vardagsbilder så jag har lite till bloggen, och så vore det härligt med en ridtur. Så den halvtimmen jag har kvar innan jag måste fara iväg kommer jag spendera på att tidsinställa inlägg för imorgon. Det är lite synd att jag har så dåligt med tid för att blogga, har hur många idéer till olika inlägg som helst uppskrivna, men alla inlägg måste bli lite längre och letas upp bilder, källor osv. till. Så de tar så lång tid att skriva att jag sällan hinner prioritera att skriva något.

Till hopptävlingen

Nästa fredag ska jag ju tävla Toppis på vår klubbhoppning på torget, och så här hade jag tänkt att vi ska se ut. Lina ska hoppa Asta samtidigt, så jag är inte helt säker på att jag får använda schabraket, det kan tänkas att hon vill ha det, men i så fall byter jag ju bara det till något annat. Pannbandet vet jag inte heller om Lina vill ha, men jag antar att hon ska ha det bruna hopptränset, så jag borde få använda det. Och Toppis blir så fin med bling i pannan!
 
Pannbanet, nosgrimman och stövlarna är från Hööks. Tröjan är från Deval och ridbyxorna och hjälmen från Börjes. Schabraket köpte jag begagnat, men det är av märket Riders Company.

Bilder från KDRF 26/5

Fotograf: Lina Juul

Gårdagens ridpass

Igår var jag ju som sagt inne på stan tillsammans med Carin, Linnéa och Rebecca och miljötränade lite inför kortegen som hålls vid invigningen av hästveckan, precis före klubbhoppningen jag ska vara med på. Vi traskade runt längs samma väg som kortegen ska gå och det var inga konstigheter alls för Asta. Det enda som var lite läskigt var när vi hörde någon tjuta med däcken en bit bort, en skylt som glänste otäckt utanför Ica och så några av vägbrunnarna vi passerade, jag lyckades dock inte se någon logik i vilka som var farliga och vilka som inte var det.
 
Det kändes nyttigt för Asta att bara traska runt där utan jättemånga hästar runt omkring sig, och det var inte så mycket folk eller trafik ute heller. Även om vi bara skrittade och det tog kanske 45 min eller något så kändes hon väldigt trött när vi var klara, fast mest mentalt. Och hon verkade tycka det var jätteskönt att komma tillbaka till betet och ta det lugnt där.
 
Hittade ingen bild från igår, så i brist på annat får ni se en karta över hur vi red.

Förvarning

Nu är klockan redan alldeles för mycket och jag ska upp lika tidigt som vanligt (06.00) imorgon, så ett inlägg om hur det gick i stan idag får komma imorgon, då blir det ett mindre för mig att skriva och tidsinställa nu. Asta skötte sig i vilket fall jättefint och det var inga problem alls.
 
Jag börjar också ha lite halft med bildbrist nu, så jag ska försöka dra med mig Lina och kameran till betet imorgon så vi kan fota lite "vanliga" ridbilder eller så på någon stig. Det blir ju mest uteritter nu, och jag tycker om att ha bilder som är lite relevanta och passande till inläggen i alla fall. Och på fredag ska vi ju försöka oss på den hemliga idén som jag inte vågar avslöja om det skulle gå åt skogen.
På tal om fotograferingar så har jag kommit fram till att det vore jättemysigt att köra hem Asta till oss någon gång och fotografera på den minimala ängen som ligger på vår gata. Där växer det hundkex upp till midjan på mig, så det skulle säkert bli jättemysiga bilder. Frågan är bara om mamma eller pappa har lust att köra in Asta bara för att ta kort på henne? Kom artonårsdag och körkort nu, kom!

Statsbesök

Nu har jag suttit i nästan två timmar och bråkat med vårt bredband. I alla fall så fungerar det nu, men jag hinner inte skriva något ordentligt inlägg eftersom vi ska köra in Asta till stan och vara med på miljöträning inför kortegen som är invigningen till hästveckan. Jag tror inte att det kommer vara något problem för henne att vara inne på stan, men försäkerhets skull är vi med ändå. Dessutom tar vi nästan alla chanser vi kan för att lasta henne. Tidigare i vår har vi haft lite problem med att vi måste plocka fram linorna för att hon ska gå in i transporten, men nu kan vi lasta henne smidigt med bara ett spö som hjälp och det vill vi befästa så det inte blir något problem i framtiden heller.
 
Asta i transporten på parkeringen på Kågedalens Ryttarförening.

Citat


Horseposts

Det finns en sida på tumblr.com som heter Horseposts. Den är verkligen oerhört rolig att kika runt på, tyvärr uppdateras den inte längre, men jag brukar kika in där ibland ändå. Igenkänningsfaktorn är extremt hög, och i alla fall jag sitter och småler för mig själv hela tiden och tänker att "exakt sådär är det ju". En av de roligaste är den som jag har lagt upp längst här under, hur klockren som helst!
 
Klicka här för att besöka hemsidan!

Ridtur i regnet

Jag och Lina fick sällskap av Cissi och Harnas på ridturen. Cissi hade redan varit där bakom bäcken och tyckte inte att det var så bra där, så vi for längs en lång klätterbacke istället, ändå upp till en mast gick den så hästarn fick jobba ordentligt och var rätt anfådda när vi var ända uppe. När vi red hemåt längs grusvägen jobbade jag Asta i form och kände på några skänkelviknigar som jag tycker att vi fick till riktigt bra, speciellt de undan höger skänkel.

Vardag

Nu ska jag och Lina strax ta oss iväg till betet för att rida ut. Vi tänkte utnyttja att Gulli igår gick över bäcken och försöka få över Asta med så vi kan rida dit och leta stigar också. Vi har nu också fått klartecken på att vi kan lämna sadlarna i ladugården som finns vid betet, så det kommer underlätta en hel del för oss, nu slipper vi ha flygande sadelkammare i skuffen.
 
Jag har tillsammans med Lina också planer för en fotografering på fredag som jag tror kan bli riktig bra! Ni får faktiskt inte veta våra planer, utan om vi med lite tur från vädergudarna lyckas får ni se resultatet istället. Men man kan ju alltid gissa..
 

Sommarbilder på Lina och Asta

När Lina var så snäll och fotade mig och Asta så fotade jag henne också. Några av bilderna blev jag riktigt stolt över, så jag tänkte visa dem här. Tycker ni förresten att jag och Lina är lika varandra?

Ett roligt minne

Ett speciellt minne jag har tillsammans med Chassen, min gamla ponny, är när jag tog med honom till skolan. Vi skulle hålla ett tal om ett helt valfritt ämne på engelskan, och det skulle gärna handla om någonting vi tyckte om. Min engelskalärare nämnde när vi fick uppgiften ironiskt att hon varit med om att någon tog med sig en shetlandsponny och höll sitt tal om den. Sen satt jag där och kunde inte komma på vad jag skulle prata om, det är ju bara hästar jag är intresserad av. Efter många samtal fram och tillbaka blev det bestämt att jag kunde ta med mig Chassen, lasta av honom på bussparkeringen utanför skolan och hålla mitt tal där!
 
Så på lunchen innan vår engelskalektion den dagen jag skulle hålla talet kastade jag i mig maten och åkte iväg till stallet med mamma. Jag minns att Chassen var jättesur och inte alls hade lust att gå från hagen, han hade ju just påbörjat sin lunch. Och jag sprang omkring i hans leriga hage med mina skolskor och var jättearg och stressad.
Tillslut kom vi i alla fall iväg, och så höll jag mitt tal. Själv tyckte jag att det gick rätt dåligt, jag bara stod där och berättade om Chassen och om varför jag tyckte om honom och vad som jag tyckte var mindre bra med honom, och i slutet berättade jag vad lite olika saker heter på engelska - men min engelskalärare har i efterhand alltid pratat om "det fantastiska talet med din ponny", så jag antar att det gick bra ändå.
 
Jag har tyvärr ingen bild från den dagen, så det får bli en annan bild på Chassen.
 
Det jag vill förmedla till er som läser det här inlägget är att inget äventyr är omöjligt, stort som litet. Jag ville ta med min ponny till skolan och visa honom för min klass, så de fick träffa den individ som gjorde att jag knappt han umgås med dem utanför skolan, som fick mig att kliva upp tidiga helgmornar ofta och som gjorde att jag rätt ofta satt och panikpluggade precis innan proven eftersom jag haft ridlektion kvällen innan.
Vad du än vill genomföra, det finns alltid en väg dit. Och finns inte den vägen får du helt enkel göra en egen väg!
 
Bild: Maja Partapuoli

Färglagda "linearts"

Två linearts som jag själv färglagt i photoshop. Är det någon som är intresserad av en guide om hur man gör?
 
En lineart är en konstform där man endast ritar kunturerna till en bild. De här två bilderna laddade jag ner med konstnärens godkännande från deviantart.com och så har jag målat och skuggat dem i photoshop själv. Jag tycker linearts är intressanta, och relativt lättsamma att måla. Och om man är inne på deviantart kan man se flera olika färglagda versioner av samma lineart vilket är rätt roligt att se.

Mysig ridtur

Fina Gulli. Foto: Lina Juul
 
Ikväll red jag ut på Gulli tillsammans med Linnéa på Barona. Vi for runt lite på olika stigar och hittade några till fina vägar. Sen på slutet tänkte vi försöka ta oss förbi det livsfarliga vattnet som korsar den enda stigen som gör att man kan gå åt andra hållet från betet. Gulli var jätteduktig och kunde tillslut gå fram och tillbaka genom det utan att bry sig ett dugg. Barona däremot tog det inte lika bra och har lyckats skrapa upp ena benet med några sår och slitit av sig en framsko. Men hon verkade inte halt eller så, så vi ska bara hålla koll på att såren håller sig rena och snygga och att hon inte börjar halta.
 

Bilder från dressyrtävling på SURF 6/6

Några bilder jag fotade när jag följde med Lina till Surf på nationaldagen. Jag är relativt nöjd med dem, de kunde ju såklart varit bättre, men å andra sidan är jag ingen proffsfotograf. Jag tänkte att jag kan dela upp bilderna mellan olika ryttare, själv tycker jag det är ganska roligt att se bilder så. 

En hästägares balansgång

 
Jag är helt säker på att jag inte skulle hinna med att ha en häst om det inte vore för min syster Lina som jag delar Asta med, och det är nästan så att jag vissa perioder har svårt att hinna med Asta ändå, även om jag bara tar hand om henne tre dagar i veckan ibland. Jag har fått prioritera bort att umgås med vänner på framförallt vardagskvällar eftersom jag måste prioritera att först ta hand om Asta och sen göra läxor. Dessutom är jag engagerad i ridklubben och sitter både i Ungdomssektionens styrelse och hjälper till på lektioner. Det tar också tid, men jag väljer att lägga min tid på det och ser till att umgås med mina vänner på skolan och så umgås jag såklart med kompisar i stallet.
 
 
Det har hänt många gånger att jag trots allt lagt för mycket tid på kompisar, stallet och datorn och nästan helt struntat i skolan. Det får jag ta igen kvällen och natten innan ett prov, vilket inte alls är att rekomendera då kunskapen bara går in i skallen, sitter där genom provet och sen flyger iväg!
 
Linn Olsson skrev för ett litet tag ett jättebra inlägg om hur viktigt det är att lägga ner tid och energi på sin skolgång, det inlägget kan du läsa här om du inte redan läst det. Det enda jag kan tillägga till det Linn vill förmedla med sitt inlägg som handlar om att det är värt det att se till att göra det bäst av sin skolgång eftersom det är den som kommer styra ens framtid, är att det är svårt att leva på ett hästjobb. I princip är de enda yrkena inom hästvärden där det finns pengar galoppsporten och travsporten, och att arbeta som veterinär. Ska man bli veterinär är NV nästan det enda alternativet på gymnasiet eftersom man bland annat måste ha läst Fysik B för att komma in på högskoleutbildningen. Man kan ju också satsa på en karriär som proffsryttare eller något liknande inom världseliten, men helt ärligt. Hur många lyckas med det?
 
 
Nej, enligt min mening är det bäst att gå en ordentlig utbilning på högskola eller univeristet och skaffa sig ett yrke som man trivs med och som kan kan tjäna så pass mycket pengar på att arbeta med att man har råd att ha en eller flera hästar som ett intresse på fritiden, så man har tid av njuta av sitt hästägande och inte hela tiden måste stressa iväg till sitt andra jobb utöver hästyrket så man har råd att betala både sin och hästens hyra varje månad.
Det var vår hovslagare Göran som talade om för mig att det var så här det ligger till när vi av någon anledning kom in på mitt gymnasieval i nian. Jag funderade då på att söka till Forslunda naturbruksgymnasium i Umeå för att få gå en "hästlinje", men nu i efterhand är jag otroligt glad att jag valde NV.
 
Så tänk på att prioritera skolan när det kniper med tiden. Din häst kommer inte avlida av att stå en dag extra i veckan, speciellt inte om det är det som gör att då får så pass bra betyg att du på senare år kanske till och med har råd att ha kvar samma häst ända tills det är dags för den att vandra vidare till nästa värld? Hästen kommer inte heller att ta illa upp om någon annan rider och sköter om den en eller två dagar i veckan.
Sen får man inte heller bara fokusera på skolan, MVG eller A i alla ämnen är inte det enda som är bra. Som min klassföreståndare brukar säga: "Det finns tre BRA betyg, G VG och MVG!" - kom ihåg det!
 
Bildkälla: http://beforeidie.tumblr.com/

Skoning inplanerad

Imorgon kommer Göran kunna slå på Asta en ny framsko, och också verka hovarna på henne om det ser ut som om det behövs. Eftersom både jag och Lina jobbar imorgon, och vi inte kommer hinna köra in Asta innan någon av oss börjar så kommer vi köra in henne till ridskolan ikväll och så får hon sova där en natt och bli skodd på förmiddagen och sen tänkte vi också passa på att låta henne gå ett dressyrpass i paddocken innan vi kör ut henne till betet igen då hon redan står på anläggningen. Vi har ju ingen paddock vid betet så det gäller att passa på.
 
Vem som ska rida har vi däremot inte bestämt än, så vi får väl försöka komma överrens eller kanske dra lott. Ibland är det inte lika enkelt att vara två som delar på hästen, men å andra sidan kan vi dela på alla jobbigare bitar av hästägandet också så det är nog trots allt mest positivt.
 
Lina och Asta på dressyrtävling 6 juni i år på SURF.

"Hej Matte!"

Ursäkta bildkvallitéten, hade bara mobilen med mig..

Det tog fem dagar innan täcket var mer hål än täcke

Såhär ser Astas nya, fina flugtäcke ut nu. Riktigt så mycket som det har gått sönder hade jag inte ränkat med, men nu är det inte så mycket att göra mer än att försöka laga det så gott det går.
 
Jag har i vilket fall precis kommit tillbaka från en snabb sväng till betet där jag bara  kollade till Asta och smörjde på mer flugmedel. Förutom ett litet sår hon förmodligen fått då täcket slets sönder så verkade hon bara må bra, och hon kom till och med travande mot mig då hon fick syn på mig i skogsbrynet! Fina, älskade häst!

Jag hoppas du vet hur mycket du betyder för mig! ♥


Känner mig duktig!

Nu har jag varit på ridskolan i ca två timmar och städat. Jag började med att mocka ur och tömma Astas box helt på spån, och sen har jag också hunnit med att skura ur hela boxen, både väggar och golv, och krubban med såpa så det ska vara rent och fint när Asta kommer tillbaka senare i sommar. Någon dag ska vi nog också "bespruta" boxen med desinfektionsmedel så den blir riktigt ren. Jag har också tänkt ta tag i att städa i sadelkammaren också, så det inte ligger så mycket skrot och annat där inne hela sommaren. Då kanske jag kan fota den också och visa er?
 
Jag tycker det är ganska skönt att få boxen rengjord ordentligt en gång om året, och så känns det mycket mysigare att komma tillbaka från betet om man kan slänga in nytt fräscht spån och boxen är mysigt nystädad när hästen får komma dit igen. Brukar ni sommarstäda era boxar/stall någonting?

Fantastiskt konstsmide

Här om dagen satt jag och surfade runt för att leta reda på någonting helt annat, men så trillade jag över en hemsida där en konstnär vid namn Uno visar sina fantastiska alster. Han utgår endast från en eller två hästskor och smider om dem till fantastiska skulpturer. Jag skulle inte ha något emot att ha flera av dessa stående hemma, de är ju hur vackra som helst!
 
 
Klicka här för att komma till Unos hemsida!

Småfix

Nu ska jag strax pallra mig iväg till stallet för att fixa lite med div saker, t ex mocka ur boxen och plocka bort från banan sen vi hopptränade, för vi har aldrig fått tid till att fixa det, men det har nog varit okej. Sen ska jag också försöka leta reda på min sykelnyckel, och så fixa på med lite smått och gott helt enkelt. Kanske att jag också sätter mig och smörjer lite läder om vädret är fint. Senare idag ska jag och Lina förmodligen ut och rida några ridskolehästar vid betet, Asta kan fortfarande inte motioneras eftersom hon saknar en framsko, men i vilket fall ska vi ju dit och kolla till henne.

Bloggtävling hos Old Haunts

Jag tycker absolut att ni som läser det här ska anmäla er också, för armbanden som Erica gör hör till de finaste smyckerna jag vet, och de är så personliga i och med att man har tagel från sin egen häst. Jag har ett armband med tagel från framförallt Chassen, men med en liten slinga av Saurons tagel också, och det är mitt absoluta favortitsmycke! Klicka på bilden för att komma till tävlingen.

Kvällstur

Nu har vi varit och letat den borttappade skon utan något resultat, den verkar vara spårlöst försvunnen. Så vi får väl helt enkelt köpa en ny när Asta kan verkas så snart som möjligt, det känns lite onödigt eftersom jag tror att själva skon borde ha gått att använda en gång till..
I vilket fall blev det en riktigt mysig kvällstur på Barona. Vi for ju då självklart samma väg som igår, längs den långa grusvägen och så upp på stigen vi red ganska länge efter. Det var lite för mycket mygg för att det skulle vara riktigt bra, men å andra sidan slapp vi rida i värmeböljan som varit tidigare idag. Som tur var hade vi sprutat in både oss själva och hästarna i myggmedel, så det gick relativt bra ändå, men jag vågar inte tänka på hur det skulle ha varit utan myggsprayen.
Foto: Lina Juul

Åsiktsinlägg: Benskydd

Att använda benskydd eller lindor vid ridning är något som många har starka åsikter om. Antingen är det ett nödvändigt skydd som inte kan försummas för minsta lilla skrittur medan andra tycker att det är helt onaturligt och bara är onödigt att användas. Själv ligger jag nog någonstans mitt emellan de båda ”lägren”. Jag och Lina har nästan alltid benskydd runt om på Asta när vi rider, men ibland kan vi strunta i det, som när vi fotade sommarbilderna igår till exempel. Att vi använder benskydd på henne beror framförallt på att hon ibland stryker ihop sina bakkotor när man rider henne, så det känns säkrast att använda skydden i förebyggande syfte eftersom vi aldrig vet när det kommer hända. Framskydden använder vi mest bara för att det känns snyggast att ha skydd runt om istället för att ha bara bakskydd, och skydden skadar ju aldrig när de sitter bra.

När vi hade Chassen använde jag nästan aldrig benskydd, bara vid hoppning och då inte alltid bakskydden. Chassen slog aldrig i sig själv, så han behövde helt enkelt inte skydden alls när man inte hoppade så då är det ju helt onödigt att sätta på dem i min mening. Jag är trots allt lite mer för att inte stoppa på hästarna en massa onödig utrustning om man inte har något speciellt syfte med det, men samtidigt har jag inte heller något emot att man har ”extra” utrustning på hästen i förebyggande syfte eller för att man tycker att det snyggt – så länge det inte skadar eller stör hästen. Det är upp till var och en vad man väljer, men jag kan ha lite svårt att förstå varför vissa rider ut en tur i skogen utrustade med martingal, magplatta och div annan mer eller mindre onödig utrustning.

I alla fall, det var benskydd och lindor jag skulle skriva främst om, men som vanligt spårade jag ur lite. Det viktigaste är nog ändå enligt min mening att man själv avgör vad som behövs och inte, och lyssnar utifrån sin egen hästs behov. Det tycker jag en del personer är lite för dåliga på, även om det inte skadar att man köper de där snygga, dyra märkesskydden för att det är så populärt att använda dem så kanske inte behovet av dem fanns från början? Och även om nu äger de där skydden kanske man inte måste slänga på dem om man ska ut och skritta barbacka bara för att bevisa för alla att man äger dem? Det vore ju både smartare, naturligare och mer ekonomiskt att bara använde skydden då man t ex hoppar om det bara är då man använder dem så kommer du hålla längre, och dessutom slipper man rengöra dem lika ofta.

Som ni säkert märker har jag ingen tydlig åsikt om det här, som i det mesta så är det viktigaste för mig att man ser till att ta egna, kloka beslut och se till att hästen inte mår illa av de valen man gör. Men i allmänhet anser jag att många har glömt bort sig själva och sin hästs behov. Titta på världsliten, det är inte alla som rider med bakskydd, eftersom de hästarna inte har det behovet. Och detta även om hästen är värd extremt mycket pengar.


Tappsko

Igår när vi var ute och red tappade Asta en av sina framskor. Det var inget vi märkte då, men när vi kom hem var den ju uppenbarligen borta. Lina tror däremot att hon vet var den flög av nu i efterhand, så idag hade vi tänkt ta Bonnie och Barona och fara ut och försöka leta rätt på den. Det börjar även vara dags att sko Asta så pappa ska ringa vår hovslagare Göran imorgon och höra när han kan komma. Tills vidare får Asta vila nu då eftersom det inte går att göra så mycket.
Vi har haft ganska mycket problem med att Astas skor lossnar, på den relativt korta tiden vi haft henne är det här säkert fjärde eller femte gången hon tappar en sko. Men vi upplever att det mest händer när det börjar vara dags för att verka hovarna igen, så vi får höra med Göran och kanske är det ett alternativ att börja verka henne lite tätare så skorna får sitta kvar?

Stor skillnad?

15 april 2012
 
22 juni 2012
 
Tycker ni det har blivigt något skillnad på Asta under de månader vi haft henne? Framförallt har hon ju tappat jättemycket i vikt, vilket till och med blev en anmärkning när vi besiktade henne. Sen tycker jag att hon har fått en finare överlinje och överlag ser finare musklad ut. Sen ser det ut lite som om hon hade antydan till underhals på första bilden, men jag tror att det mest beror på hur hon håller huvudet, för det var inget jag upplevde då.

Flugtäcke

I tisdags köpte vi ett flugtäcke till Asta. Jag tycker hon blev riktigt söt i det, men någon har redan lyckats ta två tuggor av det. Men de går ju sönder, och kan ju nästan räknas som en förbrukningsvara till och med. Dessutom lyckades vi helt ogenomtänkt med att få en matchande sommaroutfit till henne, inte illa pinkat.

Sommarbilder

Fotograf: Lina Juul

Smakprov från idag


Mysigt

Det blev en oplanerad bloggpaus under dagen, jag har spenderat den tillsammans med min familj - främst systrarna. Först for jag och Lina till betet och hittade flera mysiga stigar som vi ska fortsätta att utforska och så fotade vi jättefina sommarbilder med Asta som jag tänker visa under kvällen.
 
Sen har jag och Agnes bakat jordgubbstårta och dukat fint inför (den sena) middagen som vi  snart ska äta. Det blir grillat, mums! Nu har jag, Lina och Agnes precis kommit hem efter att ha varit och plockat blommor för att göra kransar.
 

Hur ska hästskon hänga?

Att plocka upp en hästsko man hittar ska bringa tur, det är också lyckosamt att hänga upp hästskon över dörren till exempelvis sitt hus. Själv är jag inte så vidskeplig, och jag tror inte att det har någon större betydelse om det hänger en hästsko över dörren eller inte, men jag tycker det är rätt fint, lite som svensk historia sådär, mysigt. Om jag själv kommer äga ett äldre stall någon gång kommer jag nog definitivt sätta upp en hästsko över dörren, eller varför inte en över varje box?

Men hur ska hästskon hänge egentligen? Jag fick först lära mig att den ska hänga med öppningen uppåt, för att bevara lyckan så den inte rinner ut. Men senare fick jag också lära mig att den ska hänga med öppningen nedåt, för då kommer lyckan rinna ut på den som går genom dörren.

Nu gissar jag bara, men jag skulle kunna tänka mig att om man har öppningen uppåt ger det mer lycka till själva huset/ladugården/stallet i sig och som helhet, att lyckan går till hela hushållet och inbringar själva byggnaden med. Men om man istället har öppningen nedåt kommer lyckan att komma till alla som passerar dörren, dvs även gäster och släktingar till exempel. Fast framförallt är det nog bara regionala skillnader som uppkommit och sedan på senare dagar blandats om.

Hur tycker du att hästskon ska hänga?

Bildkälla


Midsommar

Så är det midsommarafton igen. Jag har inte hunnit kika ut och se vad det är för väder idag, men jag håller tummarna för att det ska vara fint. Vår familj ska inte fira midsommar på något speciellt sätt, pappa har varit borta i en vecka och kommer hem runt klockan sju ikväll så då tänkte vi äta en sen grillmiddag.
Jag och Lina har tänkt fota lite midsommarbilder tillsammans med Asta idag, och så ska vi som sagt fortsätta våran upptäcksfärd i skogen runt betet. Det känns riktigt skönt med en helt ledig dag då jag kan göra exakt vad jag vill och inte har några måsten alls, det var ett tag sedan jag hade en sådan.
 
Vår medryttar-/foderponny Sauron som vi hade innan vi köpte Chassen. Här lite extra sommarfin.

Hästigare mobil

Om man har lust att visa sitt stora intresse för hästar för omvärlden på ett relativt diskret sätt, eller helt enkelt vill ha ett fint mobilskal med hästmotiv kan man kika in här. På Zazzle.se finns det riktigt många fina skal med hästar som motiv till iPhone. Skalen kostar ungefär 300 kr, och om jag själv skulle köpa något skulle jag nog köpa ett av de som inte bara har ett fotografi. Det är fina fotografier, men jag är mer förtjust i tecknade bilder på telefonskal.


Ridtur

Nu har jag och Lina varit ute och ridit vid betet för första gången. Visst är det roligt att vara på en ny plats och rida, när man kan leta ridstigar och så. Jag red Gulli och Lina red Barona, och vi traskade omkring i blandade gångarter runt om i skogen och hygget närmast betet. Vi hittade ingen perfekt ridväg, det var mest korta stigar som slingrar sig runt på en relativt liten yta. Men vi har några ställen som vi ska fortsätta att utforska de närmsta dagarna, bl a en stig som vi inte kunde fortsätta på nu eftersom den korsades av en bäck och ingen av hästarna ville gå genom den. Sen har vi också hittat en grusväg som vi tror fortsätter ganska länge, men Gulli är lite ömfotad och går barfota bak så vi vände när vi kom till den. Från den vägen kommer man också kunna korsa E12an och rida längs en sommarstugeväg som vi tror fortsätter en bra bit längs älven. Spännande!
 
Gulliga Barona. Är det någon som kan gissa vad hon är för ras/raser?

Klubbjackor!

Nu har jag varit och hämtat klubbjackorna som jag har haft ansvar för att beställa. Jag tycker de blev jättefina, och det känns precis lagom med en tunnare regnjacka att ha nu i sommar och höst på tävlingar. Jag och Lina har tänkt att beställa ett snyggt, rött tävlingstäcke till Asta och brodera med vitt på det. Antingen skriver vi Love Actually eller Lappmarksryttarna, eller båda.
 

Varför sommarvila?

Jag har upplevt det som om väldigt många hästägare låter sina hästar vila fullständigt då de går på bete. Varför är det så?

Själv har jag aldrig förstått varför man gör det, men jag har försökt att förstå - tro mig.

Vi brukar aldrig låta hästen vila på sommarbetet på grund av flera olika orsaker. För det första blir ju hästarna så tjocka om de får äta obehindrat dygnet runt om de vill utan att få någon som helst motion mer än det de rör sig i hagen. Det har väl i och för sig varit mest ett problem när vi hade Chassen, som är en typiskt ponny både i sin relation till mat och hur snabbt han lägger på sig.

Men låter man hästen vila i minst en månad kommer den oavsett om den går upp i vikt eller inte att tappa muskler och kondition. Det är ju aldrig bra, och speciellt kanske inte mitt i tävlingssäsongen, där jag skulle tro att alla placerar sitt bete om man tävlar från våren till hösten. Det är ju inte så smidigt att låta hästen stå en månad och sen börja åka runt på tävlingar igen.



Att låta hästen stå på bete utan att motionera den ökar även risken för fång, och om det är så att man inte kollar av hästen varje dag ökar också risken att man ska missa de första tecknen på att något är fel, och såklart även att missa andra skador.

En del personer kanske menar att hästen ska få vara ”häst på riktigt” när den går på bete. Men jag har svårt att tro att hästen kommer att lida extremt mycket av att inte vara ”vildhäst” i kanske en och en halv timme per dygn. Dessutom har jag upplevt det som att i alla fall Chassen tyckte det var lite skönt att komma ifrån hagen och kompisarna en stund per dag – det blir ju trots allt väldigt intensivt jämfört med att gå tillsammans med en annan häst i en betydligt mindre hage.

Istället för att låta hästen vila på sommaren brukar vi ha en vilo-/skrittperiod i ungefär en månad innan jul. Det är både kallt och ruggigt, och dessutom brukar det alltid vara så mycket att göra i skolan innan jullovet så det är ganska skönt att slippa lägga tiden på att motionera en häst varje kväll faktiskt. Och låter man hästen ha en lugnare period under vintern när, i alla fall vi, har högivor under dagarna kan man reglera hur mycket de äter och slippa att ponnyn går upp i vikt.

Vad har du för åsikter om ämnet? För- och nackdelar med att låta hästen vila/rida den under betet. Hur brukar du göra?


Sommarbete 2012


Fotograf: Lina Juul


Vardag

Igår dog min älskade vän - mobilen. De senaste veckorna har jag nästan bara bloggat från den, så när den somnade in på grund av vattenskador igår blev bloggen lidande. Dessutom hade jag fullt upp igår med betessläpp. Men, nu vet ni i alla fall varför jag var så tyst igår, och jag ska försöka bättra mig och ta mig tid att starta datorn för att blogga mer nu.

Nu har jag ganska nyss kommit hem från en runda med stallfix tillsammans med mamma. Först for vi upp på betet och kollade till Asta och ridskolehästarna. Allt var lugnt med dem, men Asta hade fått ett rätt stort, men ytligt, sår på ena bakhasen. Vi får hålla lite koll på att det läker som det ska bara, det går ju inte att göra så mycket åt nu, och de är ju ändå hästar och måste få göra upp rangordningen.
Sen åkte vi iväg till stallet och mockade hagen en stund, för på tisdag eller onsdag kommer traktorn som ska lyfta ut högarna.

Nu tänkte jag sätta mig och redigera lite bilder från betessläppet som Lina fotade och så kommer de upp här om en liten stund.


Iväg till stallet..

Nu har jag jobbat klart för idag. Har jag förresten nämt att jag jobbar mellan 07.00 och 16.00 varje vardag i fem veckor nu? Det är i alla fall därför uppdateringen inte ligger helt på topp. Nu ska jag i vilket fall iväg till stallet för att pyssla på lite och sen ska vi iväg med tre ridskolehästar, Asta och Harnas på betet i Karonsbo. Lina har lovat att ta med sig kameran och fota, så ni kan vänta er en bildbomb om jag får låna bilderna och lägga upp här.

Senare i veckan har vi även planerat att fota fina sommarbilder tillsammans med Asta, och vi ska försöka få dem finare än de vi tog en sen kväll tillsammans med Chassen precis när Lina köpt sin kamera. Vi hade redan hunnit plocka tillbaka honom till ridkskolan så vi hade inget perfekt ställe att vara på, och inställningarna på kameran tror jag inte var helt optilama. Men bilderna blev mysiga ändå.

Bilder från hoppträningen med Anna-Lena i tisdags


Fotografen är min kära lillasyster, och om jag visste om - och i så fall på vilken blogg - hon bloggar, skulle jag länka till henne.

Hoppning med Toppis

Toppis var jättefin idag! Jag fick rida som tusan, men oj vad han hoppade! Vi hoppade trippelbar, trekombination och div. titthinder, och i slutet la vi ihop det till en bana. Jag vet inte hur högt banan låg på, men det spelar egentligen ingen roll - det kändes bra och det är huvudsaken. Tyvärr blev han trött mot slutet..


Hoppträning

Idag blev det bestämt att jag, Lina, Saga och Linnéa ska hoppträna för Malin ikväll. Lina kommer rida Asta, så jag ska låna Toppis från ridskolan, och om jag får har jag nästan lust att låna honom och vara med på klubbhoppningen på torget om en månad.

Ikväll ska jag se till att få upp lite olika saker på bloggen, bland annat filmerna från tävlingen i lördags och lite bilder som Lina fotade på senaste hoppträningen för Anna-Lena.

Jag har ingen bild på Toppis på mobilen, så det fick bli en på Gulli istället..


Caroline Dahlén

Jag tycker om att fotografera, och ibland lyckas jag med den där lite extra fina bilden som man blir så nöjd med. Men det finns en tjej som jag tycker lyckas så otroligt bra med sina bilder, de är vackra att de på, men framförallt innesluter fotografierna en sådan känsla att man bara kan se och njuta – nästan hur länge som helst.

Caroline Dahlén bor i Värmland och är 22 år gammal, och hon fotograferar de mest underbara bilder jag någonsin sett. Allra mest tycker jag såklart om hennes hästfotografier, men allt hon publicerar på sin blogg tycker jag är underbart. Jag har frågat Caroline om lov, så nu tänkte jag visa några av mina favoriter från hennes underbara bilder.



Klicka här för att se fler underbara hästbilder av Caroline!


Mysigt bete!

Jag tror det kommer bli superbra att stå på bete i Karonsbo tillsammans med ridskolehästarna i sommar! Det var en jättemysig hage, jag hade bara mobilen med mig att fota ikväll - men när vi släpper hästarna där på tisdag förmodligen kommer minst en kamera garanterat vara med.


Inte mycket klirr kassan..

Idag, på de fem timmar vi hade öppet barnridningen hade vi tre kunder. Så jag har mest suttit och läst och löst korsord idag på "jobbet". Men det klubben går back under lågsäsongen drar de alltid in igen på högsäsongen då man brukar få gå runt, runt rundan vi går konstant hela dagen.
Ikväll ska vi iväg och stängsla sommarhagen som ridskolan hyr och som vi ska få ha Asta i under sommaren mot att vi gör iordning den och kör dit ridskolehästarna. Jag har aldrig varit där än, så det ska bli spännande att se hur det ser ut där - kanske tar jag med en kamera och visar här på bloggen?


Jobb

Idag ska jag jobba på barnridningen på djurparken som LMR har ansvar för. Fast då vädret är som det är (regn) gissar jag att vi mest kommer att sitta där bara för att hålla öppet och gå max tio rundor eller så.
Jag ska försöka hinna att tidsinställa några inlägg för idag nu på morgonen, men hinner jag inte får ni vänta tills ikväll.


Nu tar jag tag i bloggen igen!

Jag har helt försummat bloggen i nästan två veckor nu, men jag lovar att det ska bli ändring från och med imorgon, idag kommer jag nämligen vara på stallet hela dagen eftersom vi ska ha hopptävling. Jag kommer både hjälpa till som banpersonal och hoppa själv, 95 cm och 1 m är det jag ska hoppa.

Vi hörs imorgon eller ev. ikväll om jag känner att orken finns!


Måla hinder

Något jag ska föreslå i sommar är att vi ska ta och måla hinder tillsammans i klubben, och för att få fler att vilja vara med kan man till exempel ha gemensam grillkväll efteråt. Just nu har vi knappt några titthinder alls på stallet, ett par lila lådor och ett hinder med lappkåtor som hinderstöd ska vi ha någonstans, men jag tror att de kanske ligger uppe på travet? Asta blir rätt misstrogen när det ligger konstiga saker under eller vid sidan av hindren, så om inte annat skulle jag uppskatta det för att träna med. Men visst ser det mycket trevligare ut med fina hinder som har matchande bommar, stöd och lådor?


Jag har inte fotat någon av bilderna, vill du att jag ska ta bort din bild så gör jag såklart det!


Hästveckan 2012


Klicka på bilden för att komma till Hästveckans hemsida!

Varje sommar firar alla hästföreningar och företag Hästveckan i Lycksele. Det anordnas aktiviteter och mindre shower och tävlingar i en hel vecka på framförallt torget. Jag tycker att hästveckan är en jätterolig och intressant tillställning, och förutom att själva genomförandet är roligt och drar till sig uppmärksamhet till ridsporten så uppskattar jag att alla Lyckseles hästfolk tillsammans kan samarbeta med någonting oavsett vilken klubb man är medlem i!

Programmet i år går att läsa här, och det innehåller bland annat kortege genom stan, barnens dag med till exempel barnridning, gissa vikten på hästen och hovslageri, hopptävling, riddarspelsuppvisning, TV-sända travlopp, rockpub på travlogen, ponnytrav, långritt, körtävling och mycket mer.

Hästveckan 2012 håller på 6 – 14 juli, och har du möjlighet att ta en sväng förbi Lycksele tycker jag inte att du ska tveka. Själv jobbar jag tyvärr alla vardagar, men jag ska försöka få ledigt på invigningsdagen då Lappmarksryttarna genomför sin klubbhoppning och så kommer jag vara med på aktiviteter under helgen.


                           Fotograf: Maja Partapuoli

Om jag ska plocka ut ett extra fint minne från Hästveckan under alla år blir det extremt svårt att bara välja ett. Alla långritter jag varit med på har varit så roliga, kan det bli annat om man lämnar ett tjugotal hästintresserade människor ensamma på travbanan över en natt tillsammans med deras hästar? Hopptävlingen förra året var också ett fint minne, jag och Chassen, som verkligen inte är någon typisk hopponny och jag inte ens tror kan öka farten när han galopperar lyckades krångla oss runt en bana bara en knapp sekund långsammare än en typisk hopponny som nu i vår kvalat medelsvår med sin ryttare.
Av alla shower jag sett har det varit roligt att se Majas dressyruppvisningar som hon haft några år, och även en uppvisning med en tjej som är för handikappad för att få tävla i handikappklasser så istället tävlar hon i dressyr mot "vanliga" ekipage med dispens för ett spö då hon är förlamad från midjan och neråt. Westernuppvisningarna har även de alltid varit jätteroliga att se på, till exempel lärde jag mig förra sommaren att det inte alls är omöjligt att göra en skänkelvikning medan man ryggar - jag kommer nog inte att våga testa själv någonsin, men jag har sett att det går!

Fler bilder finns att se här!


Mysiga och annorlunda bilder

Senast jag var iväg på tävling följde min yngsta lillasyster Agnes med. Hon är inte intresserad av hästar alls nästan, och den dagen var det första gången hon såg Asta på de tre månader vi haft henne. I vilket fall lekte hon ett tag med kameran när hon blev less, och jag tycker att hon lyckades fånga det lite annorlunda på tävlingar på ett väldigt fint och mysigt sätt!


Fotograf: Agnes Juul

Stallkväll

Nu har jag just kommit hem från stallet, efter att jag hjälpt till på lektionerna fick Asta bli omhändertagen. Jag har hunnit med att korta av och tunna ut manen och så knoppa den. Asta blev jättefin, och jag fick ett tips av Maja att även göra en liten knopp av den bit av avklippt man som Asta har precis vid öronen och som vi ska spara ut och därför är den säkert sju centimeter lång nu.



Jag har också hunnit med att stå och snacka om ingenting som man alltid gör när man är på stallet, och packa ihop det allra sista som ska med imorgon, så nu är det bara att tuta och köra. Jag har tidsinställt några inlägg för imorgon, men jag kan inte lova att jag bloggar sen när jag kommer hem eftersom klockan ringer redan vid kvart i sex imorgon så jag lär vara rätt trött när jag kommer hem.


Alltid på språng

Nu ska jag iväg till stallet för att vara stallvärd. Det betyder att jag är ungefär hjälpreda på lektionerna ikväll. Det är sista gången innan sommarlovet nu, så grupperna har fått välja själva vad de ska göra. Första gruppen, som är ungefär 11 år gamla, ska först hoppa halva lektionen, och sen ville de rida ut en sväng i skogen också, men för att hinna kommer vi bara traska runt på lite olika stigar runt om anläggningen. Vi får se hur det ser ut med vädret bara, det har varit uppehåll idag, men nu ser det inte så lovande ut tråkigt nog. Andra gruppen, som är en vuxengrupp som ridit en termin nu, vet jag inte vad de skulle göra, och ofta brukar jag kunna smita ifrån då eftersom det trots att de inte kan lika mycket som första gruppen, brukar fungera smidigare runt om själva lektionen.



Vi får se om det dyker upp något mer inlägg ikväll, jag ska förmodligen iväg på fest med klassen. Fast jag vet inte hur länge jag orkar vara där eftersom vi ska upp tidigt och iväg på tävling imorgon. Men för imorgon har jag tidsinställt inlägg så bloggen håller igång som vanligt och så uppdaterar jag när jag kommer hem.


Mocka på rätt sätt?


Precis som med allt annat i vår underbara hästvärld finns det lika många åsikter om hur man ska mocka som det finns hästmänniskor. Själv har jag (läs: såklart) ett eget sätt jag med, men i princip tycker jag inte att det spelar så stor roll hur man mockar åt sin häst, bara boxen blir ren och man inte slösar onödigt mycket med spånet ur framförallt miljösynpunkt.

När jag mockar börjar jag med att gå längs de kanter på boxen där Asta inte smutsar ner alls, jag tömmer sidorna på spån ungefär lika brett som grepen och slänger in spånet i mitten av boxen. Sen tar jag de två boxkanterna där hon alltid smutsar ner, jag börjar med de synliga högarna och sen silar jag igenom allt annat spån också. Eftersom Asta gräver över alla ställen där hon kissat går det tyvärr lite för mycket spån just på de platserna, men det tycket jag känns bättre än att inte få ut allt det blöta spånet. När jag mockat mig genom de två nersmutsade kanterna av boxen tömmer jag även de på spån, lite bredare än de andra kanterna eftersom jag upplever det som om det blir lättare att mocka dagen efter. Till slut går jag lite snabbare och slarvigare igenom spånet i mitten av boxen, Asta brukar varken bajsa eller kissa där, men jag kollar såklart igenom det ändå och sen brukar jag släta till spånet lite så det är rätt jämt fördelat i boxen. Till mina mockningsvanor hör också att kolla om vattenkoppen behöver rengöras och att kontrollera att Asta ätit upp all sin mat.

Brukar du mocka på något speciellt sätt?


Två äldre bilder

Som jag nämnt i min presentation är jag väldigt intresserad av att måla digitalt (på datorn), och favoritmotiven är såklart hästar. Jag har enormt mycket bilder på min dator, mer eller mindre lyckade. Här är i vilket fall två stycken som jag målat under det senaste året. Ingen av dom är jag helt nöjd med. Om ni tittar på utrustningen på båda bilderna och på ryttaren kan ni se att jag tappat orken när jag suttit och målat och inte varit lika noggrann på slutet. Därför ska jag när jag har tid att måla någon dag i sommar med dåligt väder måla bara en häst, utan någon utrustning eller ryttare, så ska vi se om jag kan bli nöjd för en gångs skull.


Schabrak på ingång!

Igår var jag ju som sagt i Skellefteå, vi firar alla kusiner på mammas sida en gång per år tillsammans istället för att träffas varje gång någon fyller år då det blir så svårt att hitta datum då alla kan. I år hade vi sagt att vi istället för att köpa presenter skulle göra något roligt tillsammans, och vi for och åkte gokart. Men mormor klarar ju inte riktigt av att inte ge bort presenter, så av henne och morfar fick jag 400 kr att köpa något jag vill ha för. Direkt visste jag vad pengarna ska gå till: Det snygga GG-schabraket som jag skrev om i lördags! Jag ska bara se till att betala min terminsavgift på ridskolan och en liten skuld som jag har till pappa innan jag beställer det. Men, jag lovar att det ska bli mitt!
Ååh! Asta kommer bli så fin!


Projektarbete

Jag har lite smått börjat fundera på vad jag ska välja att ha som projektarbete, i tisdags fick vi lyssna på treornas presentationer om deras arbeten. Det var många intressanta redovisningar, bland andra ett arbete om hur verklighetstrogna filmer är utifrån fysikaliska beräkningar och ett annat om olika matematiska samband som kan hittas i naturen.

Själv har jag inte kommit så långt än att jag vet exakt vad jag vill jobba med. Men helst av allt skulle jag vilja komma på ett område där jag kan koppla samman matematik, något hästrelaterat och pedagogik. Jag tror inte att det kommer bli så lätt att hitta på något, men jag har funderat på att sätta mig in mer i antingen hästens beteende (ekologi, biologi), dess ljudliga kommunikation (akustik, biologi) eller kanske sadelutprovning, sadelkonstruktion och vilka material som lämpar sig bäst. Hur jag ska koppla det sista till något mer naturvetenskapligt vet jag inte, men det skulle vara intressant att sätta sig in i.


Inplanderade tävlingar

Just nu ligger vi ganska långt i förväg i våra planer om hur Asta ska tävlas, i alla fall för att vara oss. Nu på onsdag då det är röd dag ska vi iväg till Södra Umeå RF på dressyrtävling då Lina ska starta två klasser, och redan på lördag far vi sen till Skellefteå RK för två dressyrklasser till. Även om jag inte ska tävla någonting alls känns det smartare att rida en onsdag och en lördag än ett helt helgmeeting med två tävlingsdagar efter varandra.

Nästa tävling för mig blir helgen efter, förhoppningsvis i alla fall, vi ska ha lokal hopptävling hemma, och än ser det lite tunt ut i anmälningslistorna men jag hoppas det blir av. Jag har anmält mig på en LD och en LC (90 och 100 cm), så det blir meterdebut för mig och Asta tillsammans på tävling.

Efter det har vi inga mer tävlingar inplanerade innan ett sommaruppehåll, förutom då det ska vara klubbhoppning på torget när vi har invigning av Hästveckan här i Lycksele, så då tänkte jag söka ledigt från jobbet och vara med. Antingen rider jag Asta eller så ska jag låna en ridskolehäst om Lina vill vara med och hoppa Asta.



Hur ser din tävlingsplanering ut om du tävlar? Och hur långt i förväg brukar du planera?


Körtävling Lycksele Rid och Körsällskap

Igår var jag en stund på morgonen och fotograferade dressyrdelen på LRKS:s körtävling som hålls i helgen. Jag hade bara med mig ett litet minneskort, och vädret var inte att hurra för, så jag stannade bara tills ponnyklasserna var slut. Några fina bilder på de små charmtrollen hann jag ändå få, vilka jag nu tänkte visa.





Varför är gränsen vid 148 cm så stor?

Jag har haft Asta i nästan tre månader nu, och hittills har jag hunnit vara iväg på två tävlingar. Jag vet inte om det är så att jag har lyckats hamna på två oerhört trevliga tävlingar, eller om det är så att hästtävlingar är betydligt trivsammare än ponnytävlingar? Innan vi köpte Asta hade vi en underbar D-ponny vid namn Chassen. När vi var och tävlade med honom kändes det lite som om alla bara skötte sitt hela tiden och knappt brydde sig om någon annan, ända tills det kom till resultaten - då blev det viktigt att prata och vara trevliga helt plötsligt! Jag kunde stå och berätta om hur det gått, men framförallt om hur det kändes och hur jag skulle förbättra mig. Men ofta kändes det som om det bara var resultatet som räknades, och inte sällan reagerade den jag pratade med på samma sätt oavsett om det gått bra eller dåligt. Gick det dåligt fick man höra det vanliga "Vad synd, men fortsätt kämpa bara" lite lagom engagerat, och gick det bra var det mer "Vad roligt..." och undertonen var ofta "Men du tävlar ju bara i LD eller LC, så det är inte en så stor framgång ändå."

På de hästtävlingar jag har varit hittills har jag upplevt stämningen som helt annorlunda. Folk tar mer hänsyn, är trevligare och hälsar även om man inte känner varandra i större utsträckning. Och skillnaderna om hur pratet på läktarna går har varit enorma! Nu har jag väl i och för sig mest stått och diskuterat ridkänsla efter en ritt mest med klubbkompisarna, men jag har aldrig kunnat stå och analysera en ritt så länge och på ett så trevligt sätt förut, om man inte räknar de i min familj. På hästtävlingar känns det också som om alla är mycket mer positiva för varandra, man blir glad för andras skull när de lyckas och man tar gärna emot tips både från höger och vänster om det skulle behövas.


Bilden har ingenting med texten att göra mer än att det är en tävlingsbild.

Varför ska det vara så stor skillnad? Det är fortfarande samma djur vi är intresserade av, vi har samma mål och strävar allesammans efter att samarbeta och kontrollera ett djur som väger mer än fyra gånger så mycket som oss på samma sätt. Förmodligen är den enklaste förklaringen, och den som flest använder, att på ponnytävlingar är medelåldern betydligt lägre än på hästtävlingar, och därför förändras stämningen. Men utifrån mina egna erfarenheter tror jag att det är lika mycket vissa föräldrars förtjänst, och framförallt kanske det faktum att, som jag bedömt det, många fler ponnyryttare har köpt sig framgång genom en fin och rutinerad ponny som man mer eller mindre bara behöver styra så sköter den resten.

Jag säger inte att hästryttare inte köper sig framgång genom fina hästar, men jag upplever det som om det är vanligare med riktiga "elitsatsningar" på ponnysidan. Själv skulle jag inte tacka nej till en jättefin häst som vann alla klasser åt mig, men jag skulle inte kunna låta bli att känna att det inte var riktigt rättvist att jag vann hela tiden då jag inte kämpat för det på samma sätt som de som inte hade samma förutsättningar och speciellt om jag visste att hästen lika gärna skulle kunna vinna klassen med en tolvåring på ryggen. För att försöka dölja liknande känslor för sig själv och andra är det väl inte så konstigt att stämningen på tävling försämras avsevärt? Och har man en så duktig häst ökar pressen på bra placeringar, vilket leder till en ökad missunnsamhet jämte andra.

Morgonpigg

Nu har jag hunnit vara en sväng på stallet och komma hem igen. Vi ska till Skellefteå och träffa släkten idag, så jag och Lina klev upp tidigt och for till stallet. Lina mockade och fixade Astas foder för imorgon medan jag red ut en sväng med henne. Det var mysigt att komma ut i skogen på morgonen, det var precis uppehåll mellan skurarna och vi busade runt på olika stigar i skogen. Jag red på hacket och Asta var helt avslappnad, jag kunde galoppera på nästan helt långa tyglar och hon bara rullade på som om ingenting.
Ha det gott allesammans, jag har förberett två inlägg som dyker upp under dagen.


Drömoutfiten

Om jag skulle få obegränsat med pengar, skulle jag bland annat investera i en ny tävlingsoutfit åt mig och Asta. Jag vet nästan exakt hur jag skulle vilja ha det, stilrent svart med genomtänkta silverdetaljer som är rätt utformade för att vara pricken över i. Jag skulle vilja ha kvar mina stövlar som jag har, eftersom jag tycker om de så mycket, men hjälm och kavaj skulle jag vilja ha nya. Kavajerna från Spooks tycker jag är jättefina med sina vita detaljer, och min absoluta drömhjälm är den från Samshield med glitter på mittremsan. Till det skulle jag vilja ha det svarta schabraket från GlenGordon med nitar på och ett par svarta Veredus Carbon Gel.


Presentation

Den som då skriver här på bloggen är jag, Sara Juul. Jag bor i Lycksele, Västerbotten, tillsammans med min familj. Just nu har jag sommarlov mellan andra och tredje året på gymnasiet, och jag går på naturvetenskapliga programmet, vilket kanske skvallrar om hur jag är som person en del? Själv upplever jag mig själv som väldigt logisk, jordnära, driftig och estetisk. Jag tycker om att skapa olika saker, framförallt är jag fast för digital konst och fotografi. Jag är också väldigt intresserad av matematik och de andra naturvetenskapliga skolämnena, jag tycker det är så intressant att kunna förklara, beräkna och förutsäga hur vår natur kommer att reagera, och som det ser ut nu kommer jag jobba för att ta mig in på Chalmers i Göteborg efter studenten och där studera för att bli både civilinjengör och lärare i matte och kemi.

Jag är också intresserad av pedagogik, och under vintern har jag gått Svenska Ridsportförbuntets ungdomsledarutbildning. Det har varit intressant och lärorikt, och jag har ännu mer förstått hur intressant och viktigt det är att ge alla ungdomar en bra start. Det är bland annat därför jag är engagerad i min klubbs ungdomssektion, vilket ni nog lär märka av en del om ni väljer att följa mitt liv här.

Det mest centrala på bloggen är egentligen inte jag, även om jag nog lär lämna ett och annat personligt avtryck, utan min häst Love Actually. Asta, som hon kallas till vardags, är ett halvblodssto som är född 2005. Jag vet inte så mycket mer om henne, enligt uppgift av förra ägaren ska hon vara importerad från gränsen mellan Tyskland och Polen, men i passet står hon som helt okänd. Jag äger Asta tillsammans med min lillasyster Lina, och vi hjälps åt med henne. Jag tycker att det är en bra lösning eftersom jag inte skulle hinna med allt, häst, läxor, kompisar och att bara vara ibland också utan Lina, men ibland är det såklart jobbigt också.
Vi har haft Asta i ungefär tre månader, och vi har just precis börjat ta oss ut på våra första tävlingar tillsammans. Själv är jag mest intresserad av hoppning, och det är det jag helst tävlar i. Men jag förstår det viktiga med dressyren och någon gång ibland brukar jag tävla i det också, även om jag mest håller det på träningsnivå. Lina däremot är nästan uteslutande intresserad av dressyr, och att vi är intresserade av olika grenar tror jag är en stor faktor till att vi kan komma överrens så bra som vi gör.


Om man bara kunde säga till sig själv på skarpen varje gång man förstör en annars så perfekt bild!?


RSS 2.0