Hoppträning imorgon
Imorgon ska jag hoppträna tillsammans med Cissi och Sandra för en av Cissis kompisar som de säger är jätteduktig. Det ska bli lite spännande tycker jag eftersom det var ett tag sen jag hopptränade sist och ett ännu längre tag sen jag gjorde för någon annan än Anna-Lena eller Malin.
Jag hoppas bara att Asta inte kommer vara lika taggad som hon var idag när vi var ute i skogen, vissa stunder lyssnade hon inte alls på mina förhållningar och då blir jag så illa tvungen att slite lite i henne så hon stannar när jag vill det, tyvärr. Jag har fortfarande inte hittat något bett att prova på henne, kanske att jag lånar ett rakt kimblewick av ridskolan imorgon bara för att testa. För det är ju inte roligt om jag nästan bara får koncentrera mig på att bromsa en hel träning.
Idag har jag förövrigt varit duktig och städat i sadelkammaren, är det någon som skulle vilja se hur det ser ut i vår sadelkammare förresten? I så fall kan jag ta med kameran någon dag och ta någon bild där inne.
Tillbaka till ridskolan
Idag har vi kört tillbaka Asta till ridskolan så hon ska få gå där några dagar och vänja över magen till torrhö innan hon ska åka på semester hos min moster i två veckor under tiden jag är i Alanya och sen Stockholm. Eftersom det är så lite hästar på anläggningen nu står alla uppe i gröna stallet, och Asta får tills vidare stå i Toppis box.
Det känns som om min blogglust börjar komma tillbaka lite i taget nu, så jag ska passa på att tidsinställa lite inlägg för perioden då jag är borta medan den finns kvar ikväll. Det lutar mot att det får bli en sån där lista med olika ämnen att skriva om under min semester.
Mysigt!
Jag har tappat all ork till att blogga
Nu när jag är ledig och skulle hinna ta hand om bloggen och göra allt annat jag vill med. Men jag har inte lust eller ork. Jag känner inte att det är roligt. Jag skulle vilja blogga, jag vill blogga. Men nej, det går bara inte.
Så tills vidare får det vara sommarlov på bloggen med.
PS. Jag är jättesugen på att göra en bloggdesign för tillfället, så vill du ha en gratis design kan du mejla till [email protected] !
Dagen
Ikväll ska Asta få nya skor, tyvärr kommer jag inte kunna vara med själv eftersom jag ska på styrelsemöte samtidigt, men det blir bra ändå. Bonnie och Barona som just nu är de enda på betet förutom Asta skulle nog också in och skos så under dagen kommer vi i så fall köra in dem till ridskolan så får de stå där på eftermiddagen och ev. över natten. Jag ska också in en sväng på stan idag och fixa lite saker, bland annat gå till banken med ett ärende och lämna igen nån bok på biblioteket.
Asta har gått ganska mycket senaste dagarna så hon tror jag ska få ta det lite lugnare rent fysiskt idag och tömköras. Jag ska också ta mig tid att snygga till henne lite hade jag tänkt, tunna ut och korta av manen, trimma hovskäck och öronhår och så vidare. Hon ser inte allt för hemsk ut, men det är så fint väder att jag kan stå ute i solen och pyssla på så jag tänkte göra det idag i alla fall. Om jag orkar ta mig i kragen borde allt läder smörjas ordentligt också, men det är så tråkigt att göra det själv så vi får se hur det blir med den saken.
Tillbaka!
Det blev någon dag utan inlägg här på bloggen. Jag orkade bara inte ta tag i det så det fick bli en liten minisemester för mig härifrån. Men nu är jag tillbaka och tänker börja uppdatera igen. Däremot kommer nog uppdateringen ligga på en lite lägre frekvens eftersom jag trots allt tänker ha riktigt sommarlov då jag inte har kvar något jobb alls nästan i sommar. Men några inlägg per dag tänkte jag klicka upp i alla fall.
Klar på jobbet
Nu: Iväg och bygga fram för hoppasset. Taggad tjej? JA!
För alla som tycker jag verkar överdrivet exalterad inför att hoppa min häst: Det var en månad sen sist!
Utrustning jag vill/behöver ha
Det finns mycket jag skulle vilja ha, men i den här listan har jag försökt skala ner det ganska mycket till sådant som jag vill ha jätte-super-mycket eller saker som skulla behövas för att göra vardagen lättare i alla fall. En del av sakerna är till och med riktigt nödvändiga. Jag ska ta tag i att beställa hem lite nya saker när jag får sista delen av min lön i slutet av augusti tror jag, men jag vet inte. Först ska jag gulla med mamma över de saker som är mer eller mindre nödvändiga. Sen får vi se hur det blir med resten.
Minst ett till dressyrschabrak (med matchande lindor), just nu har vi bara två stycken.
Två eller fyra ljusblå lindor, vi har bara två nu.
Paddar som passar Asta bättre, nu använder vi Chassens gamla bakbenspaddar fram och hans stallpaddar bak.
Sadelgjord med magplatta.
Ett par stigläder till, så vi har ett par/sadel och slipper flytta dem.
Ett nytt fint vitt hoppschabrak, det vi har nu har kass passform.
Ett blått schabrak med gul kant, jag "måste" ju ha något som matchar mitt pannband jag köpte här om veckan.
Ett svart aachenträns med silver-metall-länkar på både nosgrimman och pannbandet, det är ju bara för snyggt.
Svarta läderridvantar, framförallt till tävlling då de vita jag använt nu består mer av hål än läder.
Luddboots
Något jag är riktigt sugen på att införskaffa till Astas garderob är ett par vita luddboots. Det skulle vara så snyggt att ha till dressyren. De på bilden är från Eskadron och finns att köpa här bland annat. De är ganska dyra tyvärr, men jag har funderat på om man inte skulle kunna pyssla ihop ett par egna. Här finns en förklaring om hur man kan gå till väga, och de här bootsen finns på Hööks och kostar inte mer än 129 kr.Jag tror Asta skulle bli riktigt söt i vita luddboots, nu medan jag suttit och skrivit inlägget har jag blivit mer och mer övertygad om att jag ska bestämma hem bootsen från Hööks efter att jag varit i Turkiet och Stockholm i början av augusti. Teddytyg har jag redan hemma efter många olika projekt.
Dagens hoppövningar
Det blev idag som jag ska hoppa med Asta istället för igår. Jag tänker fokusera mest på att hon ska få skutta runt lite på lägre, mer tekniska övningar framförallt. Det kommer troligtvis vara mycket så att jag får jobba för att det ska gå bra. Jag tänkte träna lite extra inför omhoppningar men S:et där man hoppar hindren snett och en övning som jag läste om i senaste Hippson. Den går ut på att man rider en bomserie till en snäv sväng mot ett räcke. Sen tänkte jag att vi skulle få ha lite roligt och hoppa lite högre också, så jag tänker bygga fram en fem-och-en-halvan också, där man är garanterad att komma rätt. I och för sig vill Asta gärna krypa ihop och trycka in extra språng i sådana serier och små kombinationer, så det blir bra att jag får rida en sån. Framförallt de första gångerna ska jag tänka på att rida henne ordentligt framåt så hon börjar med att bara ta ett språng som det ska vara. Då kanske hon inte försöker med att trycka in två stycken.
Hästtaxi
Nu har jag och mamma kört Asta till betet från ridskolan då Lina har ridit dressyr på henne tidigare men de inte hann köra tillbaka henne innan middagen. Sen när vi ändå var ute med transporten tog vi med Gulli till djurparken eftersom hon skulle dit nån gång i veckan.
Är det bara jag som upplever det som om tiden går jättefort när man är ute och kör runt hästar kortare sträckor. Jag tycker att det är helt sjukt! Ikväll körde vi ju "bara" ut till betet med Asta, Gulli till djurparken och så hem. Ändå tog det ungefär en timme innan vi var hemma igen.
Osäker på om hästen jobbar rätt?
Tycker du det är svårt att känna om hästen jobbar i en korrekt form? Eller vill du ha en bekräftelse på det efter ridpasset? Här kommer ett enkelt tips.
Svettig tjej efter ridpasset i torsdags.
Om man ridit hästen så pass att den börjat svettats kan man kolla på var den har svettats efter ridpasset för att avgöra om den jobbar i en ärlig och bra form. När hästen går i en korrekt form jobbar den med hela kroppen, bakben och rygg är framförallt viktiga. Därför kan man kontrollera om hästen är svettig där efter passet, är den det kan man bekräfta att den jobbat genom kroppen och inte bara böjt på halsen och släpat med bakkärran.
Jag brukar ofta använda mig av det här knepet för att kontrollera att min känsla under ridpasset stämmer överrens med hur hästen har gått. Framförallt om jag inte har någon som tittat på eller instruerat mig och som jag kan diskutera det med, eller om ingen filmar. Ofta känner man om hästen bara vill hänga sig i munnen, gå bakom hand och inte bjuder framåt ärligt eller om den lägger över vikten ordentligt bak. Den känslan jämför jag med hur hästen är svettig och då övar jag även upp min känsla i ridningen så jag upplever ridpassen "rätt".
Att fylla 18 år
Alla* ser fram emot att fylla 18. Få ta körkort, köpa vad man vill i princip, bli vuxen. Det är en stor milstolpe i mångas liv. För mig är det väl också så, men jag känner fortfarande inte den där enorma längtan som många av mina kompisar verkar ha eller ha haft. Många har taggat och längtat sen den dag de fyllde 17, men jag sitter fortfarande och känner det som om jag gärna skulle fortfara vara 17 några år till.
Det beror mest på att jag fortfarande inte känner mig klar som ponnyryttare egentligen. Jag känner (egentligen kände) mig klar på tävlingsbanorna med Chassen - vi tog oss så långt vi kunde tillsammans, men jag skulle gärna tävla mer på ponny. Som högst har jag hoppat LC+5 på ponny och ridigt två LB:er i dressyren, mer än så är det inte. Ibland har det gått bra, men väldigt ofta var Chassen inte alls på humör för att tävla och jag fick sällan till den där känslan när allt flyter på inne på banan och man kan komma ut i princip helt nöjd.
På sätt och vis ser jag mig fortfarande som en ponnyryttare, jag är inte för lång för att rida lite större ponnyer och jag trivs överlag mycket bättre med deras inställning. Om jag fick välja på att rida en okänd ponny och en okänd häst skulle ta ponnyn utan mycket eftertanke. Även om hästtävlingar är mycket trevligare och har bättre stämmning så känner jag mig fortfarande (fast jag har ju inte tävlat häst en säsong ens än, så det är ju inte så konstigt) mer hemma på en ponnytävling med olika stora ponnyer, mer familjer, hundar och tränare överallt. Midre koll och mer ta för sig själv - men på något sätt hör jag hemma där, även om jag "bara ridit LC:er och LD:er".
Asta är ett undantag. Egentligen skulle man kunna säga att jag är en ponny- och Asta-ryttare. Asta känns inte alls som en ponny att rida på något sätt, hon är stor, relativt lång och inte alls egensinnig, envis eller har något som helst sto- eller ponnyhumör. Jag känner mig trots det hemma på henne, det svider lite att skriva, men redan nu känns det mer rätt med Asta än det gjorde med Chassen. Jag trivs med att umgås mer och mer med alla andra som rider häst på stallet i och med att man rider i samma grupper på träningar och åker och tävlar tillsammans, och ska jag vara ärlig känns de flesta i betydligt större utsträckning som om de faktisk trivs med att umgås med mig än vad vissa av ponnyryttarna gör.
Trots min underbara häst, trevliga tävlingskompisar och allt detta kommer jag fortfarande inte att längta tills jag fyller 18 år på samma sätt som alla mina kompisar. För då tar det slut. Efter den femte oktober då jag blir myndig är det inte mycket ponnytävlingar kvar, och säsongen efter det får jag inte. Jag har ingen ponny att tävla, ingen som helst chans att komma något längre än vad jag och Chassen gjorde, inga föräldrar som har lust eller tid att köra mig på ponnytävlingar utöver tävlingarna med Asta. Ingenting. Ändå kommer det kännas fel att vara för gammal för ponny. Jag kommer inte att vara för gammal i sinnet, på ponny har jag bara precis börjat. Jag har fått tävlingsrutin och lärt mig rida på riktigt. Mentalt är jag nu redo att börja rida ordentligt på tävling, kunna satsa så de som tittar på nästan blir oroliga i en omhoppning och ha riktigt roligt medan jag gör det. Men jag får inte. Kan inte.
Med Asta kommer jag aldrig kunna rida samma galna omhoppningssvängar, jag kommer inte ha samvete att rida hur fult som helst för att tjäna någon sekund. När jag rider Asta känner jag att jag vill vara duktig, ge henne riktigt bra förutsättningar - men ändå satsa såklart. Jag kommer inte rida som en galning, för jag och Asta har all tid i värden, hon är bara sju år. Vi kommer nå våra framgångar och ha tid och förutsättningar för att bli så bra som vi kan bli, utan att stressa. Jag kommer sakna att jag aldrig fick känna den där stressen som många ponnyryttare har över att hinna komma upp i klasserna, kvala och så. Med Chassen hade jag aldrig den chansen, och med honom kände jag inte en längtan efter det heller. Men nu när jag på riktigt inser att jag missat chansen, då önskar jag att jag fått uppleva det. För det kommer aldrig tillbaka, oavsett hur många bra saker som det innebär att fylla arton år.
God morgon
Nu ska jag snart kliva upp för att dra iväg på mitt andra jobb: Barnridningen på djurparken som Lappmarksryttarna har ansvar för. Jag tycker att det är ganka mysigt att jobba där faktiskt, det är en sån där sommarsak som man måste göra för att det ska kännas som sommar på riktigt. Jag har ju faktiskt varit där i olika mängd alla sommrar sen jag var tretton år, så det börjar vara ett tag nu.
Det ser ut att bli ganska tråkigt väder idag, men egentligen är det bäst när man ska jobba tycker jag på ett lite själviskt sätt. Är det bra väder under högsäsongen får man räkna med att gå runt, runt, runt den där lilla rundan exakt hela dagen och hästarna får ingen chans att vila eller äta lunch eftersom djurparken har bestämt att vi ska ha öppet lika länge som alla karuseller osv. Om det är jättedåligt väder vill ingen rida å andra sidan, så då får vi och hästarna bara stå där och vänta tills vi kan stänga för dagen istället.
Jag tror det var så att det skulle bli ikväll som jag ska ta in Asta och hoppa, jag hoppas det var det! Och så hoppas jag att det är någolunda fint väder ikväll i så fall så jag kan vara ute i stora paddocken.
Stillbild från en film som finns att se här.
Asta springer lös i ridhuset
Egna äventyr
Ikväll ska jag iväg på andra äventyr så jag kommer inte hinna blogga så mycket tyvärr. Först ska jag iväg och äta middag med en nära vän som fyller 18 år och sen ska jag iväg på en annan atronårsfest efter det. Jag jobbar på barnridningen på djurparken imorgon, så jag kommer nog komma hem rätt tidigt ikväll i alla fall, så kanske dyker det upp något inlägg då. Jag har i alla fall tidsinställt ett inlägg till kvällen så vet ni.
Bushästen!
Visst är hon söt?! Igår efter att jag ridit släppte jag henne lös medans jag mockade och då började hon följa efter mig.
Gårdagens ridpass
Igår red jag övningen som jag skrev om här. Jag tycker att det var en riktigt bra övning att rida, både för mig och Asta. Det hände saker hela tiden, så jag var tvungen att koncentrera mig för att hinna rida varje del av den bra och Asta fick jobba med övergångar och att börja och ställa sig olika mycket och åt olika håll. Jag la också in att göra enkla byten mellan galopperna så vi red som på en åtta.
Som uppvärmning jobbade jag med att rida längs fyrkantspåret i trav och så gjorde jag halt på mitten av båda långsidorna varje gång jag passerade för att stämma av Asta mellan hjälperna. När hon helt av sig fick söka sig neråt utan att jag lurade mig själv till att börja pilla på med händer och skänklar la hon sig i en bra och stadig form där hon orkar bära sig själv. Sen red jag på en vanlig åttvolt i trav för att stretcha igenom sidorna lite eftersom det var ett tag sen hon gick ett dressyrpass nu. Jag gjorde en halt varje gång jag bytte varv för att fortsätta lite på samma sätt som i uppvärmningen. I höger varv kändes Asta superfin, men i vänster ville hon inte riktigt ställa igenom sig så jag red lite extra i det varvet.
När hon kändes bra i vänster varv också lät jag henne galoppera lite i båda varven för att komma igång ännu mera i kroppen och så hon fick känna på galoppen innan jag började med övningen. Det var inga oklarheter utan hon bara galopperade på med stora, luftiga språng så det la jag inte så lång tid på. Efter det red jag övningen jag planerat att rida, jag red två volter i varje varv innan jag bytte för att hinna rida igenom henne ordentligt och hinna få till alla övergångar och olika volter. När jag tyckte att allt satt som det skulle förutom de enkla byterna när jag bytte varv la jag oss på en vanlig åtta i galopp och jobbade med bara dem. Det känns som om Asta tyckte det blev lättare när jag varje gång gjorde halt vid X och inte bröt av till trav hälften av gångerna, så efter ett litet tag blev byterna mycket bättre!
Som avslutning av passet jobbade jag lite med den förvända galoppen, idag satt linjen som är med LA:1 som ett smäck (man rider halvt igenom och så förvänd galopp ner till hörnet där man bryter av), så jag testade att rida på en åtta med ena volten i förvänd galopp. I höger varv gick det riktigt bra med tanke på att det är första gången vi gör det, även om hon inte var superstadig i formen. I vänster varv orkade hon inte riktigt, så när vi efter några försök klarade av att hålla galoppen även om den var allt annat än bärig och balanserad så nöjde jag mig eftersom vi båda började bli ordentligt trötta.
Dagens outfit
Schabrak: Gold Medal, Sadel: Kieffer Master, Benlindor: Showmaster, Träns: Jacson (Nosgrimma: Gold Medal)
Snabba ryck
Direkt efter jobbet idag var det middag eftersom Lina jobbar sent och hade en timmes "middagsrast" mellan fyra och fem. Sen for jag och mamma iväg och körde in Asta till ridskolan så jag har ridit dressyr idag. Det gick jättebra och om en liten stund kommer det upp en inlägg om dagens ridpass.
En bloggdesign jag gjort
En bloggdesign som jag har gjort är Majas design. Jag blev riktigt nöjd med den, den känns somrig utan att bli för färgglad, och den kommer inte att kännas helt fel i höst heller om hon inte vill byta ut den. Själv är jag inte helt säker på om jag skulle trivas till 100% med den på min egen blogg eftersom jag är svagast för stilrena, relativt tomma designer utan allt för mycket text eller bilder.
Du kan klicka på bilden för att komma till Majas blogg där hon skriver om sin vardag med Noppan.
Bettfunderingar
Jag har funderat på att testa ett Jaktkandar/Kimblewickbett på Asta i hoppningen. När jag rider henne på vanligt tränsbett och hoppar blir hon lite för stark, det fungerar att rida mot hinder och både ta tillbaka och öka galoppen utan problem. Däremot brukar hon bli riktigt stark när jag ska ta tillbaka henne till trav. Då hänger hon sig i handen och jag måste antingen låta henne galoppera ett varv runt fyrkanten eller börja slita och nästan såga i henne för att hon ska bryta av, och det känns inte så roligt.
Jag testade att rida henne på hack en hoppträning och på hemmatävlingen, men det blev för starkt och jag kunde inte rida ihop henne bra och hon bjöd inte fram på sitt vanliga sätt, så jag är ute efter något med mindre hävstång. Malin föreslog att jag kunde testa det här bettet tills vidare, och så ska jag såklart jobba vidare med dressyren och öva mycket på galopp-travövergångar när jag rider markarbete eller hoppar.
Hur många av de här ursäkterna har du använt?
Vill du ha en målad bild av din häst?
Jag har fått ett sug av att måla på datorn igen, så jag tänkte att jag kan måla av någon av er läsares bilder på en häst. Jag jobbar till och med måndag och sen blir jag ledig på riktigt för första gången på sommarlovet. Om vädret inte är jättefint känner jag därför att jag nog kommer sitta inne en dag och bara måla.
Så om du har en fin bild som du vill att jag ska måla av kan du mejla in bilden tillsammans med en motivering till varför jag ska måla just din bild till [email protected]. Jag kommer att välja vilken bild det blir utifrån vad jag känner mest för att måla samt beroende på motiveringen, och ni får väldigt gärna skicka in flera bilder om ni inte kan bestämma er. Ni kan skicka in bilder till och med måndag.
Nu är jag alldeles för trött för att orka leta reda på någon bild ni inte sett, så det fick bli en ur arkivet.Specialstudsar
Något jag tycker om att göra om jag ska rida markarbete/hoppning är att bygga fram några specialstudsar som jag kallar dem. Det är helt enkel studserier blandat med lite annat på en rak linje. En vanlig specialstuds som jag tycker om är: Tvåstuds - Ett galoppsprång - Tvåstuds. Man kan variera i all oändlighet, blanda bara studar med korta galopp"sträckor" (max två språng) och enkla sockerbitshinder. En annan av mina favoriter är: Tvåstuds - Ett galoppsprång - Sockerbitshinder - Ett galoppsprång - Tvåstuds.
Jag tycker att specialstudar är bra eftersom hästen får tänka lite mer. Det är inte bara hopp-hopp-hopp som i vanliga stidsserier, utan det händer lite saker på vägen. Man har fortfarande kvar själva studsbiten, så det är lika mycket styrketräning som vanliga studsar för hästen. Eftersom man har max två galoppsprång mellan varje hinder behöver ryttaren inte göra så mycket, man styr in och så kan man koncentrera sig på sin sits - precis som i vanliga studsar, men det händer lite mer så man måste vara mer flexibel och vaken i sin ridning.
Jag och Chassen hoppar en vanlig studsserie.
Om man vill kan man avsluta serien med tre galoppsprång till en lite större oxer. Eftersom man hoppar genom hela serien kommer hästen att ligga rätt inför oxern, och då får man lite samma effekt som i 5,5-an. Ryttaren behöver fortfarande inte göra så mycker mer än att hålla om, titta bakom hindret och koncentrera sig på sin sits. När man är näst intill garanterad att komma rätt på oxern kan man också lägga den lite högre än vad mann vill och vågar på ett fristående hinder för att öka förtroendet hos häst och ryttare.
OBS! Det är rätt jobbigt för hästen att hoppa studs eftersom varje gång man rider över serien är så intensiv. Därför bör man inte hoppa allt för mycket utan att låta hästen ta en paus. Har man dessutom en stor oxer efter serien orkar inte hästen så mycket beroende på hur tränad den är. För att inte hästen ska bli för trött brukar jag värma upp på studserien om jag har med en sådan och sen inte hoppa den mer förän i slutet, eller ha med den om jag sätter ihop en liten bana som avslutning.
Bra ridsportbutiker?
I början av augusti ska jag en vecka till Turkiet med familjen! På hemvägen har jag tänkt stanna någon/några dagar i Stockholm och bo hos mammas kompis Lotta så jag kan shoppa lite och kanske också gå på Gröna Lund. Det jag tänkte fråga om är om någon vet någon trevlig ridsportaffär i Stockholm? Det spelar ingen roll om det är en lite billigare affär eller en lite mera "lyxig" med märkessaker. Det roligaste är ju hur som helst att kika runt lite.
Två fina bilder på mig och Toppis
Foto: Frida Karlsson
10 Juli
Idag var jag och Asta ute på en tur runt sommarstugevägarna som är på andra sidan storvägen. Jag hittade ingen riktigt bra väg, men vi red runt lite där och så for vi upp i skogen igen sen. Jag red Asta i form hela ridturen, och fokuserade på att hon skulle bära sig själv och gå helt rakriktad hela tiden. Det gick bra för det mesta, men ibland stötte vi på något som var för läskigt att bara gå förbi, utan vi var tvugna att titta på det lite.
Analys av Asta
Jag har varit med i en liten tävling som Caroline på Equiss anordnade. I den vann jag att hon gjorde en snabb analys av Asta enligt TTouch-metoden. Jag tycker det är helt sjukt hur mycket man kan bedöma om hästens personlighet bara utifrån dess utseénde.
Såhär skrev Caroline om Asta:
Love Actually, eller Asta, verkar vara en okomplicerad och klok häst med en pålitlig och stabil natur. Asta har gott förtroende för människor och är lätthanterlig. Hon är nyfiken, uttrycksfull och en utåtriktad häst med mentalrörlighet och intelligens.
Fortsatta funderingar om projektarbetet
En sak jag har kommit på som jag skulle kunna tänka mig att ha som projektarbete skulle vara att rita ett stall. Men för att lägga det mer på en naturvetenskaplig nivå skulle jag då försöka att göra ett stall som motsvarar kraven för ett PassivHus. PassivHus går ut på att husen ska vara i princip självförsörjande, bara en viss mängd energi per kvadratmeter för gå in i huset.
Det skulle vara intressant att se om man skulle kunna konstruera ett PassivStall. Jag har inte sett någon statistik eller så, men jag kan tänka mig att många stall i Sverige inte är så miljänliga ur energisynpunkt. Det borde i vilket fall gå att förbättra ganska mycket. Fast ju mer vidsträckt och allmänt man börjar tänka, desto krångligare, större och mer omfattande blir ju projektet. Så om jag går på den här idén håller jag min nog till att bara rita ett stall som ska vara så energisnålt som möjligt. Punkt.
Mimosa
Den första häst jag red och skötte om regelbundet utanför ridskolan var ett haflingersto som pappas jobbarkompis ägde. Hon hette Mimosa, var ganska bestämd och krånglig när man skulle hantera henne från marken, men en ängel när man väl satt upp. Det Kicki och hennes dotter Alice, som är något år äldre än mig, som la grunden för mitt hästtänk och hur jag hanterar hästar. De var väldigt influerade av NH som ett vardagsverktyg som man kan ha nytta av, utan att för den delen gå till överdrift. Mycket av deras tankar sitter fortfarande kvar hos mig, och de tankarna känns fortfarande lika logiska och kloka.
Ett speciellt minne jag har tillsammans med Mimosa är när vi jobbade med henne lös i en sån där rund paddock som jag inte minns namnet på. Jag fick jobba riktigt länge med att hon hela tiden skulle flytta sig när jag bestämde att hon skulle göra det, och sedan ville vi också att hon hela tiden skulle ha uppmärksamheten på mig, så jag bara behöve gå med bestämda steg och visa att just där hon stod, där skulle jag stå. När vi tragglat det där i säkert 40 minuter var hon riktigt uppmärksam, och jag kunde börja bjuda med mig henne att följa med mig efter att jag flyttat på henne. Efter lite mer jobb med det och fortsatta krav på hennes koncentration släppte hon helt och jag kunde springa runt där inne med henne i galopp bakom mig. Så fort jag saktade ner bröt hon av till trav, och jag kunde byta var, göra halt och rygga - endast med att flytta min egen kropp så hon gick undan för mig och fortsatte att följa mig när jag sedan gick framåt igen. Det var så fint. Just då insåg jag inte det, jag bara upplevde känslan av att höra ihop med en häst för första gången. Men nu i efterhand kan jag nästan inte tänka på den stunden utan att bli lite tårögd.
Tillsammans med Mimosa gjorde jag också mycket saker för första gången, till exempel tolka efter henne och galoppera ute i skogen.
Jag slutade vara medryttare/skötare åt Mimosa eftersom Kicki skulle flytta till Umeå och sälja henne. Ni behöver nog inte gissa hur mycket jag tjatade på mamma om att vi skulle kunna köpa henne!
Bilder från riddarspelen - Del 2
Ev. Hoppträning
Om jag och Elin lyckas ragga tillräckligt mycket folk kommer vi nog dra iväg några stycken på endagskurs hos Anna-Lena Svensson som jag brukar hoppräna för. Hon har sin gård i en by utanför Umeå och då kommer vi i så fall vara där en dag och rida två pass samt ha teori.
Jag hoppas jättemycket att det blir av, för det skulle vara riktigt roligt att hoppa Asta ordentligt igen, det var ju ett tag sen sist nu. Om det blir av kommer vi att fara 21/7, alltså om ungefär två veckor, och om det blir av lovar jag att se till att någon följer med och filmar eller fotograferar.
En bild från senaste hoppträningen med A-L.
Boktips: Stora boken om ridning
Stora boken om ridning är skriven av William Micklem. Jag fick mitt exemplar någon födelsedag har jag för mig, och det är utan tvekan den bästa boken om hästar och ridning som jag har läst (även om Hästhållning i praktiken av Mats Mellberg också ligger i topp). I boken finns i princip allt du kan tänkas vilja veta, det är inte många gånger jag har testat att slå upp något i den och blivit besviken.
Den vänder sig till ryttare på alla nivåer och i alla åldrar - både nybörjare och erfarna. Den täcker alla aspekter av ridning - från grundutbildning till tävlingsarbete, den har dessutom mycket fina och framförallt bra fotografier så att förståelsen i varje text ökar. Dessutom innehåller den kapitel om mental träning för både ryttare och häst, något jag inte hittat i många andra böcker.
Mocka mer hagar
Nu ska jag äta grillat till middag och sen är det iväg till ridskolan för att hjälpa till att mocka ur de sista hagara som vi inte hann med förra gången vi gjorde det. Jag ska också passa på att lämna lite listor för att föreningen ska få LOK-stöd för alla US aktiviteter och möten. Sen hade jag tänkt sätta mig ner och skriva lite inlägg om hästar jag har tagit hand om och ägt förut och också om när vi provred Asta.
Är det något annat du skulle vilja att jag skriver om?
Hur mycket kostar ditt hästintresse för alla andra?
För många är det en ouppnåelig dröm att få testa rida, för mitt privilegium att göra det offrar sig hela familjen.
Jag har tänker inte mycket på hur lyckligt lottad jag egentligen är. När vi köpte Chassen var jag så glad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag är lycklig när jag är i stallet, när jag tävlar – ja var som helst tillsammans med Chassen eller Asta är mer eller mindre hemma för mig.
Igår satt jag och tänkte. Jag kom fram till att jag ska vara extremt tacksam för allt jag har. För att mina underbara föräldrar väljer att lägga all den tid, energi och pengar som det kostar varje månad att ha Asta. Allt det här gör de för att låta mig och Lina vara lyckliga. De tar av sina egna lediga helger för att köra oss på träningar, om vi inte hade Asta skulle vi ha råd med minst en utlandsresa för hela familjen per år. Om de inte skulle ha jourer eller behöva skjutsa oss ut till betet nu i sommar eller till stallet när det är trettio grader kallt på vintern skulle de ha tid att ha mer egen tid att göra vad de vill med. Men de väljer att offra allt det för våran lycka. För att låta oss ha Asta, en underbar individ som vi tack vare dem har fått utvecklats med.
Alla de här timmarna och kronorna som vi spenderar på Asta och min och Linas lycka varje år skulle vi kunna göra så mycket annat gott med. Vi skulle kunna jobba ideellt för Rädda Barnen och skänka mycket pengar till liknande organisationer. Vi skulle kunna förändra livet för många barn och vuxna i utsatta situationer. Jag ska inte sticka under stol med att jag skulle bli upprörd, arg, besviken och ledsen om mamma och pappa valde att sälja Asta till förmån för sådana saker. Men. Jag skulle inners inne förstå.
Vad är det som gör att min lycka, mina extra bekvämligheter och något som egentligen är så onödigt som en häst, ska gå före att någon annan ska få mat för dagen eller ett hus att bo i? Är mina tävlingar och träningar med Asta viktigare än att cancerforskningen ska fortskrida så familjer ska slippa slitas sönder så brutalt? Är det ens motiverat att jag ska få äga och ta hand om underbara Asta istället för att hela vår familj ska få en trevlig familjeresa till exempelvis Thailand varje år? Nej. Det är det inte. Men ändå fortsätter värden på det här sättet. Jag gör det också, jag skulle inte offra mitt liv med Asta för nästan någonting, även om det kostar så mycket både för mig, men framförallt för min omgivning.
Jag hoppas, nej lovar, att jag ska bli bättre på att visa min tacksamhet! För det liv jag lever skulle inte finnas om inte också alla uppoffringar som görs för det fanns. Och för mig personligen, är det värt varje sekund av det!
Från arkivet: Hoppträning 14/4-12
Här är en film från när jag hopptränade med Asta för andra gången. Det var också andra gången jag red bana på henne, och jag tycker verkligen att har lärt känna varandra bättre och utvecklats tillsammans sen dess. Men jag var riktigt nöjd över träningen då.
Ur min riddagbok jag skrev då: Hoppkurs för Anna-Lena idag. Hade inte ridit på en vecka och Asta har inte fått allt för mycket motion heller. I början när vi jobbade med travbommar var hon superpigg. galopperade istället för att trava och skuttade omkring. Sen travhoppade vi lite kryss och byggde på med fem-och-en halvan och efter några språng lugnade hon ner sig. Efter det hoppade vi fram på lite andra hinder också, allt gick bara bra förutom att vi skulle hoppa svinrygg – vilket hon inte verkade ha hoppat förut. Första gången blev hon helt paff, men genom hela lektionen blev det bättre, och sista språnget på den var jättefint! Fokus idag låg på att hoppa bana och att få igång galoppen och tänka utomhusbana. Vi red en bana som låg på ca 80 cm med mycket långa distanser och enkelstående hinder, och en kombination. Första biten av första rundan kändes det super! Sen efterhand tappade vi både fart och fokus, Anna-Lena trodde att hon började bli lite trött eftersom hon fortfarande inte har superkondis och eftersom hon gjorde av med så mycket energi när hon busade i början. Så nästa gången hoppade vi en lite kortare bana, och så började vi med det som blev konstigt i första rundan. Vi la även upp de hinder som var först i första banan. Asta kändes jättefin, men efter kombinationen fick vi värdens missförstånd och jag flög av. Vi hoppade om kombinationen och det hinder som var kvar, och på sista hindret hoppade hon superfint!
Vad du är fin!♥
Asta tömkörs för förmodligen första gången
Jag tror att Asta aldrig har blivit tömkörd förut, hon var i alla fall väldigt fundersam i början och Lina fick gå med och visa vägen lite innan hon förstod vad det gick ut på. Första halvan av passet koncentrerade jag mig bara på att se till att jag kunde styra, stanna och sätta igång henne och att hon förstod vad jag menade. När det började sitta och hon var med på noterna satte jag om tömmarna, så innertömmen gick från ringen i gjorden, genom bettringen och till min hand och så jobbade jag henne på framförallt lite olika volter. Jag är helt självlärd när det gäller tömkörning, men jag upplever att man får en bättre, lättare och mer direkt kontak med bettet genom att sätta tömmen så och Asta ver verkligen jätteduktig! Jag höll om lite extra i yttertömmen och så kramade jag lite med innerhanden så hon började söka sig neråt i en trevlig, lite lägre form. Sen bytte jag på tömmarna så jag fick nya ytter- och innertömmar och jobbade henne på samma sätt i andra varvet.
Vi skrittade bara idag, men jag är jättenöjd med Asta! Att på 40 minuter gå från att inte förstå att hon ska skritta längs fyrkantspåret och göra ungefär som en bakdelsvändning istället för volter till att jobba i form på volter och mellan dem gå längs fyrkanten helt okompliserat. Tyvärr började det regna ungefär samtidigt som jag började med det riktiga voltarbetet, så Lina kunde inte fota något utan att riskera att förstöra kameran, så ni får bara tänka er hur fin Asta var.
Mattes bäbis var duktigt idag!
Nu ska jag iväg och äta middag hos mamma och pappas kompisar, så jag hinner inte skriva någon utvärdering av passet idag. Men jag kan säga att det gick riktigt bra mot slutet, duktiga Asta! Under tiden bjuder jag på två bilder som Lina fotade idag, och så kommer det fler bilder samtidigt som jag berättar mer utgående ikväll.
Ridövning: Böjning och övergångar
Den här övningen har jag tänkt testa nästa gång jag ska rida dressyr med Asta. Då får det bli ett pass med fokus på att hon ska spåra ordentligt på böjda spår, och den här övningen verkar perfekt för det. Man kan variera den på lite olika sätt, men jag kommer nog jobba med att byta galopp mellan volterna och på så sätt rida lika mycket i båda varven. Ev. kan man ställa ut koner där övergångarna ska vara så får man riktmärken att rida efter, vilket kommer underlätta eftersom man då blir mer konsekvent i sin ridning.
Överlag är det ett av de bästa tipsen jag kan dela med mig av: Att alltid ha olika riktmärken eller bokstäver att rida efter, till exempel brukar jag alltid se ut ett visst träd, sten eller liknande när jag ska byta gångart och är ute och rider. Då ser man till att hästen verkligen lyssnar på sin ryttare och ska man tävla i dressyr är det viktigt att kunna göra övergångarna exakt där de ska vara.
Betet i Karonsbo
Nu är vi strax på väg ut till betet för att köra in Asta till ridskolan för att testa tömköra henne. Jag ska försöka få med mig Lina så hon kanske kan fota eller filma, men under tiden tänkte jag att ni kan få se en bild från Google Earth på hur betet ser ut på karten. Det gula området är ungefär hur staketet går. Det är verkligen världens härligaste hage, och även om den ligger så nära vägen går det inte att se den alls, så ingen kan vänta sig att den ska ligga där. Själv blev jag helt paff när jag fick se den första gången.
Astas hovar
Asta har relativt dålig hovkvallitét. Nu har vi börjat med att verka hennes hovar var sjätte vecka istället för var åttonde som vi gjort tidigare. Det beror dels på att hovslagar-Göran ska försöka få lite ording på fossingarna och dessutom börjar hon slänga av sig alla skor om det börjar ha gått mer än sex veckor sen senaste verkningen.
Asta är också aningens ömfotad, i våras märkte vi att hon kändes stum och stel på hårdare underlag, bland annat i en av ridskolan paddockar som inte har så bra underlag. Under ridturer kunde man känna jättetydligt att det berodde på underlaget hur stel hon blev och så vidare. Så vi pratade med Göran och min ridlärare Malin och kom fram till att testa med att sätta heltäckande sulor på henne fram för att se om det blev bättre. Det blev bättre, i alla fall har vi inte stött på problemet igen så vi låter sulorna sitta kvar.
För att försöka bättra till Astas hovkvallitét penslar vi även in hovarna med tjära några gånger i veckan för att stärka dem, vi har bara hållt på med det i ungefär två veckor så jag vet inte riktigt om jag kan säga att det har blivigt någon skillnad, men förmodligen gör det ju det.
Mygg och regn...
... men som tur är det varmt i alla fall. Nu har vi varit ut en sväng till betet snabbt och satt på Asta myggtäcket som mamma varit så snäll och lagat. Det var rätt mycket mygg, så jag tror att hon tyckte det var skönt att få på sig täcket. Sen plockade vi också ut knopparna som Lina hade igår på tävlingen och som hon var för lat för att plocka ut då.
Mina fina pannband
Igår fick Asta och Toppis inviga mina fina pannband som vi hämtade på Ica i torsdags. Vilket tycker du bäst om? Själv börjar jag gilla det blå-gula mer och mer, men det röda syntes bättre på håll och lyste upp lång väg.
Fina Toppis
Stillbild från filmen från igår.
Jag är riktigt sugen på att fråga om jag får lösa licens för Toppis och tävla honom på hopptävlingen i Lycksele 25-26/8. Det enda kruxet är att även om jag skulle få det så har jag lagtävling i Nordmaling samma helg med Asta. Helst skulle jag vilja hoppa Toppis på lördagen då det gåt en LD i Lycksele, och kanske också en LC beroende på hur det känns. Proppen för tävlingen i Nordmaling har inte kommit ut än, så jag vet inte vilken dag jag måste vara där. Men det vore perfekt om lagomgången går på söndagen så jag kan hoppa Toppis på lördagen och Asta på söndagen. I Lycksele på lördagen är lägsta klassen LC+5 och det känns lite högt att hoppa. Men är lagomgången på lördagen känns det inte så bra att strunta i den eftersom jag inte vet hur många som kommer kunna fara dit. Framförallt har jag ju inte frågat om jag skulle få tävla honom än, så det kanske inte ens blir ett problem om jag inte får det!
Bilder från riddarspelen - Del 1
Fotograf är min superduktiga lillasyster Lina! Klicka här för att komma till hennes fotoblogg!
Lina filmade under föreställningen också, och hon pratade om att klippa ihop en film. Är det något ni är sugna på att se?
Hopptävling på torget 6/7-12
60 cm - 0 fel
Ja, jag tror inte jag ska skriva så mycket. Toppis kändes fin och taggad och bjöd på hindren i en bra galopp. Jag gjorde inga direkta missar och vi skuttade runt banan utan några som helst problem. Toppis har fakktisk riktigt snygg hoppteknik och är duktig på att hoppa, så 60 cm är egentligen alldeles för lågt för honom.
70 cm - 4 fel
Den här rundan tror jag är den jag är mest nöjd över. Jag red iväg honom mot tvåan, som var ett räcke ensamt på en långsida, så han rann iväg och kom lite fel på det så det blev en frambensrivning. Sen halkade han till i underlaget i svängen mot femman. Det beror på underlaget, som inte är det bästa men absolut duger att rida på. Jag trodde att bedömningen var som om det är tre faser så när jag hade rivit tvåan satsade jag stenhårt på att få en bra tid, och jag är lite nyfiken på hur tiden jag fick på den här rundan står sig mot alla andras tider i sista rundan.
80 cm - 4 fel
Jag fick sen då höra att man räknade ihop alla fel totalt i hela tävlingen, och sen att tiden på sista rundan spelade roll, så då fick jag ju lov att satsa på en snabb och felfri runda igen. Jag är egentligen nöjd med den här rundan. Det var lite synd att Toppis vägrade, men han har svårt att hoppa ut tighta svängar, det vet jag. Och det var jag som red lite för snävt, men jag tror att om jag inte hade tveken en liten sekund som jag gjorde då jag hann tänka att "det här kommer inte att gå, det blev för snävt" som gjorde att det blev en vägran. Toppis är så snäll och ärlig, så om jag bara varit kall och ridit på och inte hamnat lita mycket i ett passivt framåtläge så hade han nog hoppat ändå. Det var känslan jag fick, och jag tycker att det ser ut så på filmen också. Eftersom jag fick en vägran och belv tvungen att rida om på trean så fick jag inte alls en bra tid, men det spelar inte så stor roll.
Jag är riktigt nöjd över Toppis! Även om jag gjorde lite ryttarmissar ibland kämpade han på, och mot slutet var han ordetnligt trött också eftersom han bara har gått på barnridningen i tre veckor nästan. Vill du se film på rundorna? Det finns att se här.
Filmer från klubbhoppning på torget
Nu ska jag sätta mig och skriva en utvärdering av tävlingen, som jag tänkte lägga upp här sen, men så länge kan ni ju få kika på filmerna från idag. Själv är jag nöjd, det som blev fel tar jag helt på mig själv, och så kunde vi ju ha haft mer tur, men det får man ta. Toppis var duktig i alla fall!
Min dag i bilder
På morgonen var vi inne på ridskolan och pysslade på med att fläta och duscha hästarna och så vidare. Sen red jag med på kortegen genom stan för att representera Lappmarksryttarna. Efter det var det hopptävling på torget (den bilden är fotograferad av Carin Backlund). Nu har jag precis kommit hem efter att först ha varit och tittat på tornerspel på Grubban och sen har vi varit en sväng upp på betet och sprayat Asta med flugspray och så.
Hemma
Nu har jag varit och hjälp till med att bygga fram banan för hopptävlingen imorgon. Innan det var jag och Lina ut en snabbis på en ridtur ute i Karonsbo precis efter att jag slutat jobba, så tyvärr hann jag inte blogga någonting förän nu. I alla fall så kommer Toppis vara jättefin imorgon! För mina pannband har hunnit komma, så för oss blir det vitt schabrak, blå-gult strasspannband och svart tröja på mig. Det skulle ha varit snyggare med en blå tröja, men jag tror inte att jag har någon i rätt nyans ändå.
En bild från Linnéas blogg på henne och Barona, jag och Toppis och så Saga och Gulli.
Hoppövning
Den här övningen, som jag kallar S:et är jag sugen på att hoppa med Asta någon dag nästa vecka, eller när det nu blir dags att hoppa henne igen. Jag tycker det var riktigt länge sedan jag hoppade henne nu (om man inte ska räkna det språng jag hoppade henne när vi började byta hästar i slutet av hoppträningen i tisdags, och så de små stockarna vi hoppade i skogen i helgen), inte sedan hemmahopptävlingen som var 16/6. Så det borde vara min tur att hoppa nästa gång tycker jag.
Den här övningen gillar jag eftersom den innehåller så mycket olika delar. Man får in att landa i rätt galopp, att träna på att rida bra vägar, hoppa hindren snett inför eventuella omhoppningar och så är den dessutom riktigt rolig att rida tycker jag. Jag vet ju inte när det blir att jag kan hoppa Asta, men jag ska försöka få med mig Lina och kameran, och då kanske det till och med blir någon liten film?
Man kan variera mellan att rida an rakt mot hindren på en båge eller att rida snett mot dem och då rida dem på en rak linje. Själv värmer jag alltid upp med att rida dem på bågen och sen brukar jag variera lite hur jag gör för att hålla hästen uppmärksam på mina hjälper och vara noga med att den inte ska ta för givet att vi ska rida rakt genom serien, utan att den hela tiden ska vara koncentrerad på mig.
Tips: Bygg en parallelloxer i mitten (= den är lika hög fram som bak och har markbommar och lika antal bommar på båda sidor) så serien går att hoppa åt båda hållen.
Jag kommer nog kombinera att hoppa S:et med 5,5-an som jag tycker är en annan bra övning då man är säker på att komma rätt in och kan koncentrera sig på själva språnget och sin egen sits och kanske en studsserie för att Asta ska få styrketräna lite också. Om jag orkar bygga fram mycket skulle vi också behöva hoppa en kombination med hjälpbommar mellan hindren då hon gärna kryper ihop lite i galoppen och trycker in ett extra språng.
Tävlingsutvärdering
Något jag var duktig på att skriva när vi hade Chassen var utvärderingar efter varje tävling. Jag tycker att de är riktigt bra och roliga att ha kvar senare, och så är de riktigt nyttiga att framförallt skriva. Jag ska ta tag i att skriva sådana härefter med Asta också, men nu har vi inte någon tävling inplanerad för än 25-26/8 då vi ska till Nordmalings Ridklubb utanför Umeå för att tävla, om det är någon som kommer ihåg det då det börjar närma sig får ni jättegärna påminna mig, för det är inte alls säkert att jag kommer att komma ihåg det då.
Här är ett exempel på en utvärdering jag skrev då jag hade varit på SURF och tävlat 12/8 förra året.
Tre saker som du gjorde bra
Jag är nöjd över framridningen och framhoppningen till LC:n, han kändes riktigt fin där och det kändes som om han blev lagom uppvärmd. Jag gick banorna ordentligt, stegade upp avstånd och gick verkligen igenom vilken väg jag skulle rida, testade olika vägar osv. Inne på banan red jag bra trots att han ”dog” när vi kom in där. Det kunde ha gått mycket sämre, och jag gav inte upp och bara åkte bara för att han inte var lika fin som på framridningen.
Vad kunde du gjort bättre?
Haft bättre koll på startnummer och så på första framridningen. Då hade det med säkerhet gått bättre inne på banan också. Verkligen jobbat igenom honom på framridningen till första klassen, så att han blev mer mellan hjälperna och lyssnade på mig. Jag skulle ha tagit igenom avbrottet till trav när jag skulle byta galopp i andra klassen ordentligare, det blev mer som en halvhalt och han fortsatte i samma galopp = vägring är hindret kom ur en sväng.
Hur ska du göra det bättre?
Inte lita på att andra ska hålla koll på när man ska in på framhoppning och bana, utan alltid be mamma eller Lina hålla koll åt mig för säkerhets skull. Vara mer noggrann på framridningen, där lägger man ju grunden för hela klassen, hellre strunta i att galoppera fram honom och istället lägga krutet på att få honom mellan hjälperna. Jag kan galoppera fram honom på framhoppningen om det behövs. Jag ska träna mer på att byta galopp, både med travavbrortt och ny fattning och att försöka komma igång med byten i språnget, han kan ju det om han vill.
Hur bedömer du din mentala inställning?
Jag var lugn hela tiden, förutom på framhoppningen till första klassen och inne på banan då också eftersom jag nästan bara hann passera genom framhoppningen och så ut på banan.
Vad tar du med dig till nästa gång?
Att det lönar sig att verkligen rida även om Chassen inte taggar till och bjuder frammåt, att man får vara nöjd med bara fyra fel en sån dag.
Fint schabrak
I tisdags innan hoppträningen träffade vi Britt-Inger som visade några jättefina schabrak hon hade ordnat med till på fredag, hon sa att de var gamla men i vilket fall var de kritvita och så med loggan på. Så det kommer bli jättefint att ha på Toppis, det är ju alltid extra snyggt med vita schabrak på svarta hästar.
Jag har ingen bild på schabraken, men det borde inte vara så svårt för er att föreställa er.
Hoppträning med Toppis
Igår hopptränade vi ju då för Malin. Jag tycker att det kändes bra, i början hade jag lite svårt att hitta ett bra tempo eftersom jag är van att rida Asta, och Toppis är ju naturligt långsammare så det känns som om jag måste öka tempot även om har går i en bra och balanserad galopp. Så från början tog jag inte tillbaka honom riktigt och då kom inte de där riktigt fina sprången som han får när han går i en bra galopp. Efter ett tag red jag ihop honom bättre, men av någon anledning slutade jag rida ett eller två språng innan nästan varje hinder så det blev inte riktigt så bra som det kunnat bli. En gång kom vi jättefel på grinden också, så den krachade vi och efter det fick vi rida någre gånger på den innan vi fick till det igen.
Eftersom Toppis inte har så bra kondition är jag lite orolig att han inte riktigt kommer orka att gå tre rundor, så jag och Malin kom fram till att jag inte ska hoppa fram mer än en gång och om det blir bra nöja mig med det. Det enda språnget kommer dessutom mest bara vara till för att han ska vara med på vad som ska hända. Gör jag rätt gör Toppis rätt också och då kommer det inte behövas så mycket framhoppning.
Underbar tröja
Nu har klubbtröjorna som vi beställde kommit också. Och den är underbar, lite tunnare än vanliga tjocktröjor, så jag kommer att kunna bo i den hela sommaren utan att det blir för varmt. Nu när den är ny är den också sådär underbart mjuk och mysig på insidan som bara helt nya tjocktröjor är, och så är den ju riktigt snygg också!
Lång dag
Nu har jag äntligen kommit hem från stallet. Direkt efter jobbet for vi iväg och körde runt och hämtade hästar och sen har jag hopptränat för Malin, och ja. Det är ju så lätt att tiden rinner iväg.
Jag måste upp tjugo i sex imorgon för att hinna duscha, och jag har inte tidsinställt några inlägg så bloggen kommer få stå ouppdaterad imorgon till klockan fyra då jag kommer hem.
Första anblicken
Det här var det absolut första jag läste och såg om Asta när jag och Lina satt och kollade på hästannonser i vintras. Jag minns att det första jag tänkte var att hästen verkade jättefin och trevlig, men jag trodde inte att det ens skulle vara värt att åka och provrida. Vi var ju ute efter en äldre häst med rutin och som skulle kunna hjälpa oss att komma ut på tävlingsbanorna ordentligt. Jag är otroligt glad att vi bestämde oss för att titta på Asta ändå!
Underbart sto född -05
"Asta" är en fantastisk individ med det största hjärtat man någonsin kan finna, det är därför med stor sorg jag valt att sälja henne, dock endast om rätt hem dyker upp. Underbar i all hantering så som lasta, sko, duscha osv. Jag lastar henne själv och hon står snällt i både transport och lastbil. Ca 1,68 mkh.
Snäll att ha med sig på nya platser, hon står där man ställer henne. Trafiksäker och snäll att rida ut på både ensam och i grupp. Tävlat upp till 1,05m hoppning, tränar banor på 1,20 hemma. Är startad LB dressyr med mkt gott resultat. Fin och välriden på marken, gör enkla byten och kan skolorna.
Svårt att hitta en trevligare häst än denna, och det är absolut värt att träffa henne och provrida.
Därför får hästar och ridning mig att må bra
Hästar och ridning får mig att må bra på flera olika sätt. En sak är känslan i stallet som gör att man slipper bry sig ett skit om hur man ser ut. Jag kan springa omkring med spån i håret och kläder som inte passar ihop för fem öre. Ingen bryr sig! Tänk om jag inte kunde slippa känslan av att måsta bry mig om hur jag ser ut någonsin förutom hemma? Jag skulle bli mist sagt galen! Det är så skönt att bara vara, inte behöva tänka på vad man ska ha på sig, att fixa håret osv. Bara för att jag skriver så här tycker jag inte att det är kul att klä mig snyggt i stallet, men när jag gör det gör jag det för min egen skull, inte för att jag har känslan av att jag måste det. Och det är i alla fall för mig en stor skillnad!
Jag mår också bra av hästar och ridning eftersom jag kan slappna av i stallet, släppa verkligheten för en stund och bara vara utan några krav. Hur stressigt livet är utanför stallet så rinner allt bara av en när man kommer innanför stalldörren. Jag kan ha hur mycket läxa som helst och plugga långt in på nätterna, men kliver jag innanför stalldörren rinner stressen av mig och jag kan stanna i fyra timmar iställer för de knappa två som jag egentligen har tid med.
Jag mår också bra av hästar och ridning eftersom jag kan slappna av i stallet, släppa verkligheten för en stund och bara vara utan några krav. Hur stressigt livet är utanför stallet så rinner allt bara av en när man kommer innanför stalldörren. Jag kan ha hur mycket läxa som helst och plugga långt in på nätterna, men kliver jag innanför stalldörren rinner stressen av mig och jag kan stanna i fyra timmar iställer för de knappa två som jag egentligen har tid med.
Hästar och ridning, eller framförallt stallivet får mig att må bra genom att jag får självförtroende och lär mig att lite på mina egna beslut också. Jag växer som person, det känner jag själv. Och om det är någonting som är skönt så är det att klara av att vara trygg i sig själv.
Ännu bättre mår jag då dessutom när jag får använda min trygghet och mitt självförtroende för att hjälpa andra att växa som personer också. Det är ett av det bästa jag vet! Jag önskar nästan att någon hade kunnat fotografera mig förra tisdagen, då andra ridgruppen fick hoppa för första gången - jag är inte helt säker på om eleverna eller jag var lyckligast! Att få vara med och ta de där första stegen mot ett riktigt hästliv, vem räknar liksom inte första skuttet som en enorm milstolpe i hästkarriären?
Obs. Detta är ett inlägg från min förra blogg som jag skrev 18 december 2011.
Så sant, så sant!
Om man bara vågade säga ifrån då man ville alla gånger i stallet! Så bra jag skulle må då, fast jag skulle nog inte ha lika många personer att prata och umgås med å andra sidan.
Tävling hos Stalltjej.se
Jag tävlar hos Stalltjej.se om ett valfritt set med schabrak och lindor eller öronhuva från Butik Quse!
Mysig barbackatur
Idag blev det bara jag och Asta som for ut på en mysig barbackatur i skogen. Jag red bort mot huset som verkar vara helt tomt och så tog jag den av vägarna precis där efter som jag inte varit på än. Längs den vägen kunde man rida ända bort till skjutbanan och förmodligen ännu längre. Det var alldeles tomt på skjutbanan, så vi busade lite och hoppade över några stockar som låg där som avgränsningar.
Asta kändes jättepositiv hela rundan, det var så roligt att rida henne idag. Hon kändes så glad och nyfiken på vars vi skulle komma näst att det smittade av sig till mig och det blev en underbar ridtur helt enkelt. På vägen mot skjutbanan var det ett ställe som var lite lerigt, och Asta som inte tycker om att gå på mjuka och blöta underlag var inte överdrivet förtjust. Vi började med att backa över en gång och så red jag rakt fram över det tillbaka och så över det igen. När vi kom till samma ställe på hemvägen gick hon över utan att tveka ett dugg! Duktiga Asta!
Taggad på träning!
Imorgon ska jag hoppträna för Malin med Toppis igen, och jag är jättetaggad både inför det och för tävlingen på fredag! Jag tror och hoppas att det kommer gå bra på tävlingen, men jag tror ju inte att vi kommer att vinna eller så, hur trevlig Toppis än är så är han ju varken den snabbaste, smidigaste eller mest lättsvängda ponnyn.
Vi hade tänkt träffas ikväll för att bygga fram så det inte blir så stressigt imorgon, och så ska Asta såklart motioneras idag också. Fast jag vet inte än om det blir jag eller Lina som far ut, kanske tar vi oss tid båda två och motionerar Bonnie eller Gulli också.
Egna hinder
Igår regnade det nästan hela dagen, och under eftermiddagen åskade det också. Jag kunde inte komma på något bättre att göra så till slut satt jag och ritade egna, ganska konstiga hinder. Lite roliga är de väl också, men jag är inte säker på att de skulle kunna gå att konstruera så att de är helt ofarliga för hästen. Paraplyer till exempel består ju nästan bara av spetsiga metallpinnar.
Jag är inte heller övertygad om att det vore så snällt mot alla bortaekipage om man skulle använda så här tittiga hinder på tävling, om de inte korsat den ligger de väldigt nära gränsen för vad som är för mycket. Fast å andra sidan skulle man kunna ha sådana hinder och träna på, hästen borde ju inte bli så tittig om den klarar av att hoppa över så här konstiga saker hemma i alla fall.
Bilder på Lina & Asta från SURF
Visst är hon fin vår pärla!?
Outfit
Så här skulle jag matcha till det gul-blå pannbandet jag har beställt från Hööks. Jag kommer nog inte att kunna köpa all den här utrustningen, men schabraket från Charlies egna märke blev jag riktigt sugen på. Det kostar bara 299 kr, och om man köper två stycken kostar de tillsammans 499 kr så då får man 100 kr rabatt. När jag börjar få mitt studiebidrag igen och har fått hela min lön till hösten kommer jag nog beställa ett eller två.
Kort bloggpaus
Jag tar ledigt från bloggen under dagen och återkommer imorgon istället.
