loveactually

Igår red jag övningen som jag skrev om här. Jag tycker att det var en riktigt bra övning att rida, både för mig och Asta. Det hände saker hela tiden, så jag var tvungen att koncentrera mig för att hinna rida varje del av den bra och Asta fick jobba med övergångar och att börja och ställa sig olika mycket och åt olika håll. Jag la också in att göra enkla byten mellan galopperna så vi red som på en åtta.

 

Som uppvärmning jobbade jag med att rida längs fyrkantspåret i trav och så gjorde jag halt på mitten av båda långsidorna varje gång jag passerade för att stämma av Asta mellan hjälperna. När hon helt av sig fick söka sig neråt utan att jag lurade mig själv till att börja pilla på med händer och skänklar la hon sig i en bra och stadig form där hon orkar bära sig själv. Sen red jag på en vanlig åttvolt i trav för att stretcha igenom sidorna lite eftersom det var ett tag sen hon gick ett dressyrpass nu. Jag gjorde en halt varje gång jag bytte varv för att fortsätta lite på samma sätt som i uppvärmningen. I höger varv kändes Asta superfin, men i vänster ville hon inte riktigt ställa igenom sig så jag red lite extra i det varvet.

 

När hon kändes bra i vänster varv också lät jag henne galoppera lite i båda varven för att komma igång ännu mera i kroppen och så hon fick känna på galoppen innan jag började med övningen. Det var inga oklarheter utan hon bara galopperade på med stora, luftiga språng så det la jag inte så lång tid på. Efter det red jag övningen jag planerat att rida, jag red två volter i varje varv innan jag bytte för att hinna rida igenom henne ordentligt och hinna få till alla övergångar och olika volter. När jag tyckte att allt satt som det skulle förutom de enkla byterna när jag bytte varv la jag oss på en vanlig åtta i galopp och jobbade med bara dem. Det känns som om Asta tyckte det blev lättare när jag varje gång gjorde halt vid X och inte bröt av till trav hälften av gångerna, så efter ett litet tag blev byterna mycket bättre!

 

Som avslutning av passet jobbade jag lite med den förvända galoppen, idag satt linjen som är med LA:1 som ett smäck (man rider halvt igenom och så förvänd galopp ner till hörnet där man bryter av), så jag testade att rida på en åtta med ena volten i förvänd galopp. I höger varv gick det riktigt bra med tanke på att det är första gången vi gör det, även om hon inte var superstadig i formen. I vänster varv orkade hon inte riktigt, så när vi efter några försök klarade av att hålla galoppen även om den var allt annat än bärig och balanserad så nöjde jag mig eftersom vi båda började bli ordentligt trötta.

 

Idag var jag och Asta ute på en tur runt sommarstugevägarna som är på andra sidan storvägen. Jag hittade ingen riktigt bra väg, men vi red runt lite där och så for vi upp i skogen igen sen. Jag red Asta i form hela ridturen, och fokuserade på att hon skulle bära sig själv och gå helt rakriktad hela tiden. Det gick bra för det mesta, men ibland stötte vi på något som var för läskigt att bara gå förbi, utan vi var tvugna att titta på det lite.

Jag tror att Asta aldrig har blivit tömkörd förut, hon var i alla fall väldigt fundersam i början och Lina fick gå med och visa vägen lite innan hon förstod vad det gick ut på. Första halvan av passet koncentrerade jag mig bara på att se till att jag kunde styra, stanna och sätta igång henne och att hon förstod vad jag menade. När det började sitta och hon var med på noterna satte jag om tömmarna, så innertömmen gick från ringen i gjorden, genom bettringen och till min hand och så jobbade jag henne på framförallt lite olika volter. Jag är helt självlärd när det gäller tömkörning, men jag upplever att man får en bättre, lättare och mer direkt kontak med bettet genom att sätta tömmen så och Asta ver verkligen jätteduktig! Jag höll om lite extra i yttertömmen och så kramade jag lite med innerhanden så hon började söka sig neråt i en trevlig, lite lägre form. Sen bytte jag på tömmarna så jag fick nya ytter- och innertömmar och jobbade henne på samma sätt i andra varvet.

 

Vi skrittade bara idag, men jag är jättenöjd med Asta! Att på 40 minuter gå från att inte förstå att hon ska skritta längs fyrkantspåret och göra ungefär som en bakdelsvändning istället för volter till att jobba i form på volter och mellan dem gå längs fyrkanten helt okompliserat. Tyvärr började det regna ungefär samtidigt som jag började med det riktiga voltarbetet, så Lina kunde inte fota något utan att riskera att förstöra kameran, så ni får bara tänka er hur fin Asta var.

Idag blev det bara jag och Asta som for ut på en mysig barbackatur i skogen. Jag red bort mot huset som verkar vara helt tomt och så tog jag den av vägarna precis där efter som jag inte varit på än. Längs den vägen kunde man rida ända bort till skjutbanan och förmodligen ännu längre. Det var alldeles tomt på skjutbanan, så vi busade lite och hoppade över några stockar som låg där som avgränsningar.

 

Asta kändes jättepositiv hela rundan, det var så roligt att rida henne idag. Hon kändes så glad och nyfiken på vars vi skulle komma näst att det smittade av sig till mig och det blev en underbar ridtur helt enkelt. På vägen mot skjutbanan var det ett ställe som var lite lerigt, och Asta som inte tycker om att gå på mjuka och blöta underlag var inte överdrivet förtjust. Vi började med att backa över en gång och så red jag rakt fram över det tillbaka och så över det igen. När vi kom till samma ställe på hemvägen gick hon över utan att tveka ett dugg! Duktiga Asta!

 

Jag är riktigt nöjd med passet idag! Asta kändes fin, även om hon tappat en del både kondition och styrka så bar hon upp sig själv förvånasvärt bra. Det var bara lite i slutet som hon blev tung och inte orkade riktigt. Jag är också nöjd över min sits, i alla fall kändes den bra, jag tänkte hela tiden på att hålla armbågarna böjda och intill sidan och på att vara still i handen och släppa ner knäna och hålla fötterna riktade framåt hela tiden.

 

Jag började med att värma upp med skritt på kortsidorna och trav på långsidorna. Det tog ett tag innan Asta hittade en bra form att rulla på i, men när hon väl kom in den så låg hon stadigt i den hela passet igenom. När jag tyckte att jag fått henne mellan hjälperna travade jag några gånger över serien innan jag jobbade lite med skänkelvikningar. Eftersom serien stod ivägen red jag upp på medellinjen och förbi den innan jag påbörjade förflyttningen i sidled. Asta kändes inte helt med på noterna, nu i efterhand tror jag att skänkelvikningarna blev lite för tvära och långa för att hon riktigt skulle orka.

Sen jobbade jag lite i galoppen längs fyrkanten och lät henne jobba genom kroppen ordentligt i en öppen form innan jag rullade genom galoppserien några gånger innan jag tog en liten skrittpaus på ungefär tio minuter så hon fick pusta lite.

 

 

Efter pausen började jag med övningen jag planerat att rida, först med travserien. Jag började med att rida en kort skänkelvikning från kortsidan upp mot bommarna. När vi låg bra i förhållande till dem rakriktade jag, drev på lite och lättade aningens i handen så hon fick gå i en lite öppnare form över dem. Och så rullade jag på så några varv tills både skänkelvikningen och ridningen över bommarna satt innan jag bytte varv och gorde samma sak igen tills det kändes bra.

 

När jag var klar med travjobbet kändes Asta så pass trött, samt att vi fått till skänkelvikningarna så bra, att jag slutade med skänkelvikningar. Istället började jag med en stor volt på kortsidan, fortsatte på långsidan utan galoppbommar med att första halvan samla galoppen lite mer och så andra halvan ökade jag galoppen igen och red efter kortsidan över bomserien och så rullade jag på så i några varv tills allt kändes bra. Sen red jag övningen i andra varvet och då var Asta rejält trött så när jag fick till den bra en gång nöjde jag mig med det och travade av henne i en lång, låg form på stora serpentinbågar.

Igår var jag ju som sagt inne på stan tillsammans med Carin, Linnéa och Rebecca och miljötränade lite inför kortegen som hålls vid invigningen av hästveckan, precis före klubbhoppningen jag ska vara med på. Vi traskade runt längs samma väg som kortegen ska gå och det var inga konstigheter alls för Asta. Det enda som var lite läskigt var när vi hörde någon tjuta med däcken en bit bort, en skylt som glänste otäckt utanför Ica och så några av vägbrunnarna vi passerade, jag lyckades dock inte se någon logik i vilka som var farliga och vilka som inte var det.

 

Det kändes nyttigt för Asta att bara traska runt där utan jättemånga hästar runt omkring sig, och det var inte så mycket folk eller trafik ute heller. Även om vi bara skrittade och det tog kanske 45 min eller något så kändes hon väldigt trött när vi var klara, fast mest mentalt. Och hon verkade tycka det var jätteskönt att komma tillbaka till betet och ta det lugnt där.

 

Jag och Lina fick sällskap av Cissi och Harnas på ridturen. Cissi hade redan varit där bakom bäcken och tyckte inte att det var så bra där, så vi for längs en lång klätterbacke istället, ändå upp till en mast gick den så hästarn fick jobba ordentligt och var rätt anfådda när vi var ända uppe. När vi red hemåt längs grusvägen jobbade jag Asta i form och kände på några skänkelviknigar som jag tycker att vi fick till riktigt bra, speciellt de undan höger skänkel.

Fina Gulli. Foto: Lina Juul

 

Ikväll red jag ut på Gulli tillsammans med Linnéa på Barona. Vi for runt lite på olika stigar och hittade några till fina vägar. Sen på slutet tänkte vi försöka ta oss förbi det livsfarliga vattnet som korsar den enda stigen som gör att man kan gå åt andra hållet från betet. Gulli var jätteduktig och kunde tillslut gå fram och tillbaka genom det utan att bry sig ett dugg. Barona däremot tog det inte lika bra och har lyckats skrapa upp ena benet med några sår och slitit av sig en framsko. Men hon verkade inte halt eller så, så vi ska bara hålla koll på att såren håller sig rena och snygga och att hon inte börjar halta.

 

Nu har vi varit och letat den borttappade skon utan något resultat, den verkar vara spårlöst försvunnen. Så vi får väl helt enkelt köpa en ny när Asta kan verkas så snart som möjligt, det känns lite onödigt eftersom jag tror att själva skon borde ha gått att använda en gång till..

I vilket fall blev det en riktigt mysig kvällstur på Barona. Vi for ju då självklart samma väg som igår, längs den långa grusvägen och så upp på stigen vi red ganska länge efter. Det var lite för mycket mygg för att det skulle vara riktigt bra, men å andra sidan slapp vi rida i värmeböljan som varit tidigare idag. Som tur var hade vi sprutat in både oss själva och hästarna i myggmedel, så det gick relativt bra ändå, men jag vågar inte tänka på hur det skulle ha varit utan myggsprayen.

Foto: Lina Juul

Nu har jag och Lina varit ute och ridit vid betet för första gången. Visst är det roligt att vara på en ny plats och rida, när man kan leta ridstigar och så. Jag red Gulli och Lina red Barona, och vi traskade omkring i blandade gångarter runt om i skogen och hygget närmast betet. Vi hittade ingen perfekt ridväg, det var mest korta stigar som slingrar sig runt på en relativt liten yta. Men vi har några ställen som vi ska fortsätta att utforska de närmsta dagarna, bl a en stig som vi inte kunde fortsätta på nu eftersom den korsades av en bäck och ingen av hästarna ville gå genom den. Sen har vi också hittat en grusväg som vi tror fortsätter ganska länge, men Gulli är lite ömfotad och går barfota bak så vi vände när vi kom till den. Från den vägen kommer man också kunna korsa E12an och rida längs en sommarstugeväg som vi tror fortsätter en bra bit längs älven. Spännande!