loveactually

Jag har väl egentligen ingen rädsla alls, varken inom hästsporten eller i mitt övriga liv. Jag känner mig nästan aldirg rädd, och känner jag mig rädd är det mer fråga om någon slags osäkerhet och tillfällig rädsla, inget som jag går omkring och är rädd för flera dagar i sträck.

 

Men de situationer jag kan känna mig osäker och rädd i är framförallt om jag någon gång sitter på en häst som jag känner att jag inte kan påverka alls, att den helt har stängt av och inte lyssnar ett dugg på mig. Framförallt tycker jag det är obehagligt om jag inte känner hästen eller om jag vet att den anses vara svår, het eller ohanterbar. Om det istället är t ex Asta som jag rider och hon skulle stänga av och inte lyssna upplever jag det för det mesta mindre obehagligt, eftersom jag även om jag inte kan påverka situationen i alla fall kan räkna ut vad som kommer att hända.

 

Jag skulle väl också klassa det som en slags rädsla att jag inte vill att Asta ska skadas allvarligt. Men jag tänker att om jag ska vara rädd eller orolig för att något ska hända henne så är det antingen en olycka eller något som jag inte kan påverka - och det är bara onödigt att vara orolig för att något sådant ska hända. Händer det så händer det, det kan man inte göra något åt. Ett annat scenario skulle vara att jag gör något som orsakar Asta en skada, men det kan jag absolut inte vara rädd och orolig för varje dag. Skulle jag vara det och tänka så i allt jag gör kommer jag döda all gjädje som finns i att vara i stallet och med Asta.